Onödigt vetande (jag bryr mig faktiskt)
Så. Jag åt pizzan. JAG. ÅT. PIZZAN. Okej, jag erkänner; jag åt ungefär en tredjedel. Utan kanter. Och utan ost. Men jag ÅT den utan att ens allvarligt överväga att göra mig av med den efteråt. Jag sörjde att jag inte fick fullkornsbotten, det var min stora räddning, mitt andningshål. Men de var slut och jag kunde inte ta en sallad, inte när jag åt en till lunch. Då hade mina föräldrar halshuggit mig.
Jag är nu uppe i CA, CA, CA 900 kalorier. Min matdagbok säger 750, men det tror jag inte på. Jag har ingen aning om hur mycket min del av pizzan vägde och tyvärr får jag inte använda matvåg (Än. Jag flyttar ut i Augusti <3). Dessutom är kaloriuppgifterna för en pizza MED ost och kanter. Så jag drog ner lite på min antagna vikt. Men jag tror fortfarande att jag underskattade den.
NOG om min pizza. Så stor angelägenhet är den faktiskt inte. Så VIKTIG är inte EN måltid.
Jag vill väga mig. Det oroar mig att jag inte kommer få reda på min vikt förrän vecka 31. Jag hinner göra så mycket skada på så många månader... Åt båda hållen.
Jag är ledsen. Jag VET att det här inte är vad ni vill läsa. Ni vill läsa PEPPANDE inlägg om TVÅ kilon NER och MASSA kalorier brända på SPINNINGEN. Jag kan inte leverera det. För mig är mat på blodigt allvar. Den ger mig ångest om jag äter den, och ångest om jag inte äter den. Tyvärr tror jag att många delar mina känslor - vissa vet om det, vissa kan inte erkänna det för sig själva.
Att läsa era inlägg gör mig glad om de låter friska och orolig om de låter sjuka. Och jag hoppas att jag, om inget annat, kan fungera som ett avskräckande exempel.
Lycka till alla!
Kommentarer
-
Du ska inte vara så orolig över att du bloggar sönder den här sidan och du ska nog inte vara så orolig över vad andra tycker och tänker om ditt bloggande. Den här sidan är din och där skriver du det du vill skriva om. Både om det är negativt eller positivt. Det här är ditt sätt att få ut det du känner om mat, träning, vikt osv. Eller hur? Pepp!
-
Håller med Shiizuka, du ska inte vara orolig över att du bloggar sönder sidan och inte va orolig över vad andra tycker och tänker om det du skriver. Detta är din blogg och du bestämmer vad du ska skriva! Du kommer klara det även om det kommer ta tid. Under din kamp så skickas massa peppningar över! Du kan besegra monstret! Och komma ut mycket starkare på andra sidan! Du kommer blir frisk. Att du kan känna att du har ett sunt förhållningssätt till mat och se positivt på en måltid och inte känna ångest över maten! Att maten inte ska styra ditt liv! Många Pepp!
-
Du ska skriva det du vill skriva, jag och flera andra läser det. Det går inte att göra alla förändringar på en dag, ja en dag kanske lyckas med sedan är det någonting som blir fel, men kämpar man på så blir det bra i slutändan. Du kommer att klara det här även om vissa dagar är jobbigare än andra så gäller det att fortsätta kämpa. Du kan om du vill och du vill. Inget vetande är onödigt, det som är mindre viktigt glömmer man fortare. Ha det bra och kämpa på. Kram
Logga in för att skriva en kommentar.