oro föder oro

Jag ska till mitt nya universitet imorgon och ta en titt på min lägenhet! Ska bli spännande, jag har ingen aning om vad som väntar! Allt jag vet är att den är dyr och liten. Och att den uppenbarligen har ett orange badrum! Men vad gör man när man är nybliven student och behöver någonstans att bo? Och jag tar det mesta, bara jag får flytta hemifrån. Visst är jag glad att jag har fått bo här men jag är ändå 22 år och BEHÖVER komma ifrån mina föräldrar lite...

Men det skrämmer mig lite också (såklart). Jag har ju faktiskt slarvat mer eller mindre hela sommaren, hur ska det gå när jag bor ensam? Jag har redan planerat inköp av både vanlig våg OCH matvåg, eftersom jag inte fått ha något av alternativen här hemma. Borde jag kanske hålla mig undan?

Inte en chans.

Jag VET att jag kommer införskaffa dem. Det kliar i fingrarna bara jag tänker på dem. Men jag VILL faktiskt se till att få maten att fungera i alla fall. Att äta MINST tre, gärna fem mål om dagen, och inte fega ur genom att alltid äta sallad eller klara soppor. Och jag vill INTE, INTE börja kräkas igen! Om jag börjar kommer jag inte att sluta och då rasar ALLT igen.

Det är egentligen inte meningen att jag ska tänka så här men... Jag VILL inte misslyckas igen! Jag vill inte behöva krypa hem till mamma och pappa, be dem plocka upp skärvorna och hjälpa mig att börja om. Jag är inte stark nog. DE är inte starka nog!

Och så är jag orolig över imorgon. Ännu en resdag. Ännu en dag med måltider under SUPERKONTROLL! Mellanmål, lunch och kanske middag kommer förtäras i mina föräldrars absoluta närhet. Och jag SKA försöka att inte kasta bort. Det är lätt att låta hälften av mackan glida ner i väskan, alldeles för lätt. Men svårare när man sitter i en bil än när man är på sitt rum och ingen ser. Och tänk om det blir snabbmat! Huu, jag oroar mig. Men det ska gå bra. Jag måste BEVISA för mig själv att jag kan ta hand om det här. Att jag kan klara att vara hälsosam SJÄLV. Utan att någon står över axeln och övervakar.

Jag menar; imorgon är - som den gamla klychan lyder - första dagen på resten av mitt liv. Klart den ska gå bra!

9 augusti 2010 01:02

LadyG

Du kommer att klara dig fint. Det kanske inte blir en dans på rosor hela vägen, men du är tuff. Du klarar det!
9 augusti 2010 01:12

Humlan88

Du har redan bevisat för dig själv att du är stark, du har ju kommit en bit på vägen=) Det tar tid (för alla) men det kommer gå. Små steg i taget. Massa peppkramar
9 augusti 2010 06:48

krisp

Du ska och du kommer att klara det här. Ha det bra. Kram
9 augusti 2010 19:33

annki72

Hej Jag ska hålla på i fyra veckor och det blie inte så många bananer trots allt =) Lycka till och du kommer att klara det du vill, vi finns här för att peppa!!!!

liljevits blogg

oro föder oro

Kommentarer