Produktivt?
Nej, det känns bra. Det känns bra att jag äter alls över huvud taget och det känns bra att jag själv tar ansvaret över att jag får i mig det. Visst, jag lyckas inte med det där med att få i mig RÄTT mängd, men jag JOBBAR på det.
Inga mellanmål idag heller, men jag FÖRSÖKTE verkligen. Jag får in dem imorgon. Kanske. Ska nog inte öka på kalorierna för fort heller, vill ju inte ge kroppen chock efter chock... Låter det som en bortförklaring?
Jag är så splittrad. Länge kämpade jag BENHÅRT med att gå ner i vikt. Sedan, när jag till slut övertygade mig själv om att det är bättre att bli frisk, kämpade jag NÄSTAN lika benhårt med att gå upp i vikt. Och nu är jag här. På frisk vikt. Med en FRISK, fungerande kropp. Och jag känner mig inte alls särskilt mycket bättre. Vad ska jag ta sikte mot nu? Att bara ligga på den här nivån och inte röra mig åt något håll känns så otroligt meningslöst. Dessutom äcklas jag av mig själv, och av tanken på att jag LÅTIT mig själv svälla upp så här... Jag VET att det bara är i mitt huvud men därinne är jag totalt avskyvärd.
Det känns som att friskheten börjar glida mig genom fingrarna. Hur gör jag för att fånga den igen?
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.