sen kväll, sena tankar
Fått i mig hyfsat med kalorier. Inte någonting som utmanade ödet, men jag åt fem av mina sex mål, vilket är bra med tanke på att jag nog inte tagit över 1000 steg idag (okej, underdrift). Jag OROAR mig för att bo själv och ta ANSVAR över maten, många gånger äter jag ju BARA för att mina föräldrar inte ska oroa sig. Som mamma gjorde idag. Hon tittade på mig med de där stora, ledsna ögonen som hon plockar fram ibland och sa "du går inte upp i vikt. Jag tror du tappat ännu mer." Det ÄR inte möjligt. Inte efter ALLT det jag äter! Dessutom dricker jag ju 300 kalorier extra i form av näringsdryck nästan varje morgon! Nej. Det kan inte vara så.
Och jag ignorerar den där LILLA lilla delen av mig som jublar när hon hör de orden...
Usch. Nej, jag vet inte. Jag tror det gått bra. Och jag tänker leva i den övertygelsen. Jag VET att jag mår bättre - jag presterar bättre - jag ser bättre ut - med i alla fall ett par kilo till i bagaget. Men ändå - ÄNDÅ - är det någonting som låser sig. Som vill ner.
Brist på motivation. Att den ska vara så viktig.
Sov gott <3
Kommentarer
-
Jag hoppas att du hittar motivationen någonstans där och att du också kan äta för din egen skull. kram!
-
Motivationen är viktig, utan den blir det man håller på med svårare. Det är inte för att andra ska bli nöjda som du ska äta, du ska äta för att du behöver det. Ha det bra. Kram
Logga in för att skriva en kommentar.