Söndagserkännanden.

Idag har jag ätit. Oj, vad jag har ätit. Jag vågar inte ens räkna efter hur många kalorier jag svalt ner med tanke på att jag då säkert skulle falla på målsnöret och strunta i allt vad mat heter i ett par dagar framåt. men jag har faktiskt försökt. Inte hoppat över, inte minskat på portionerna utan ätit det jag borde och det jag behöver. Det är alltid jobbigare än jobbigast att återgå till normala rutiner efter en längre tid av miniätande, men jag ORKAR inte rasa ihop EN GÅNG TILL!

Vad håller jag på med? Varför gör jag ätstörningen till en sådan central makt igen när jag var på god väg att skaka av mig den?

Jag. Är. Starkare. Än. Så.

Det blev havregrynsgröt, en smörgås och apelsinjuice till frukost eftersom det är vad som står på matlistan jag har blivit tilldelad. Sedan blev det pasta till lunch (VIT pasta! Den ångesten var inte att leka med!) och så utmanade jag mig själv någonting MAKALÖST genom att äta ett wienerbröd och dricka te med honung i till mellanmål! Det var väl dumt att gå ifrån inte-äta-någonting-alls-eller-i-alla-fall-väldigt-lite-och-extremnyttigt till att få ALLA måltider HELA dagen att fungera men jag gör alltid så av någon anledning. Allt eller inget. Antingen lägger jag ner 100% eller så struntar jag i det helt.

Min kropp har inte sagt ifrån än. Fortfarande känner jag varken hunger eller mättnad så det är inget fysiskt problem att äta det jag ska. Jag känner varken av positiva ELLER negativa effekter än. Men det kanske kommer. Om jag fortsätter på det här spåret.

Allt sitter - som bekant - i huvudet.

liljevits blogg

Söndagserkännanden.

Kommentarer