Vägning och förmaningar
Ajaj.
Just nu, fast allting KÄNNS så bra, går det åt alldeles fel håll. Igen, jag VET att jag slarvar, men jag äter ju ändå, och jag behåller det jag får i mig! Detta säger jag, försvarande, tills jag tittar på vad jag åt igår.
Middagen blev sallad och en halv grillad quornfilé. Pommesen rörde jag inte, och sås? Inte en chans. Efterrätten var glass - jag tog lite och lekte med den tills den smälte. Åt en sked. Kvällsmat blev det inte heller..
Och idag? Idag har fungerat hyfsat, men inte fullt ut. Frukosten blev överhoppad, men jag åt falafel till lunch (MASSOR av kalorier) och paj till middag (ÄNNU MER kalorier). Kanske ska jag smaka kladdkakan jag nyss bakade... Eller så bjuder jag bort den.
Tillbaka till vikten. Idag hade jag på mig jeans och en tröja. Jeansen sitter extremt löst just nu, det var så jag förstod att jag faktiskt gått neråt i vikt. Annars KÄNNS det som att jag går upp, går upp, går upp - helt okontrollerat. Det vet jag ju logiskt sätt att jag inte gör, men varje morgon och varje kväll gör jag samma sak - står framför spegeln och granskar, blir missnöjdare och missnöjdare...
Med kläder låg vikten på 42.9. Säg 43. I juni vägde jag 50. Jag har alltså gått ner sammanlagt 7 kilo över sommaren. Och för varje kilo blir jag mer och mer säker på att jag aldrig kommer tycka om mig själv om jag inte går ner mer. Jag VET att jag mår sämre av att krympa, men det är allt som snurrar i mitt huvud just nu, en galen önskan om att jag kanske, KANSKE skulle kunna lära mig att tycka om mig själv om jag vägde LITE mindre.
Jag måste verkligen ta tag i det här.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.