Jävla julkilon. Vill ner från 59 till 56-57 igen.

Känner mig så helvetiskt obekväm. Jag proppar i mig kolhydrater och godis utan slut, min mage sväller upp, det sätter sig runt midjan och jag mår skit. Jag önskar att jag hade förmågan att säga till mig själv "nu slutar jag äta godis och kolhydrater, får ordning på min kropp och mår bättre" men dessvärre så fungerar jag inte så. Har jag en gång "satt på kranen" så äter jag utan stopp. Jag tror att mitt ätande handlar väldigt mycket om vanor. När jag är i Uppsala och pluggar äter jag inte alls speciellt mycket, problemen uppstår när jag kommer hem till mina föräldrar och möter två kylskåp fulla av allt. Utan att ens vara direkt sugen så proppar jag i mig sött efter sött efter mat efter mat. VARJE gång säger jag till mig att "denna gång ska det bli annorlunda", men varje gång så misslyckas jag igen. Enda gången jag inte överäter är när jag inte har något hemma eller när det inte bjuds på mat, i Uppsala till exempel, alla andra gånger äter jag tills magen spricker. Jag avskyr detta beteende. I veckorna går jag inte upp i vikt men nu under julen när jag har varit hemma har jag gjort det. Och jag avskyr det så mycket. Jag vill vänja av mig det här, men själv besitter jag inte den disciplinen. Jag vill äta "normala" portioner och sluta äta så mycket skit. Själv klarar jag inte av det. Är det någon som känner igen sig och vill vara med och peppa? En viktkompis? Nu vill jag fan bli av med julkilona. Jag vill tillägga att det inte handlar om träning, för träna gör jag väldigt mycket. Det handlar uteslutande om kost, mitt matbeteende och säkert "light-sockerberoende" som jag hatar. Jag vill bli av med det men behöver hjälp och pepp för att motstå!!! kram!

linneaws blogg

Jävla julkilon. Vill ner från 59 till 56-57 igen.

Kommentarer