17298 förbrända kalorier

Så kan man också mäta ångest, stress och grubblerier. Tiidgare, före matdagboken, mätte jag min stress i kilon pålagda min kropp. Förvissa har jag under mina två stressår lagt på mig en del vikt. Lyckligtvis troligen inte så många som utan frekvent motion och matdagboken koll. Denna stressperiod har jag lagt fokus på att träna så mycket som möjligt. 

Ska ta och mäta och väga här framöver. En sak som jag med blotta ögat ser, är att mina jeans i en storlek mindre sitter bra. Jag kan faktiskt vandra omkring i två stolrekar mindre (även om de sitter som ett korvaskinn. Således har sommarens träningsfokus genererat en ovanlig viktnedgång. Men främst har all min dans genererat stressreduktion, harmoni och välmående. Även om det stundtals är det enda som jag lyckats med just den dagen.

Nu bär jag runt på ett krasat hjärta. Krasat hopp. Trasig kärlek. Lämnad åt ödet. Känner hur ledesenheten får mig i harmoni när jag dansar. Då finns inget utrymme för bottenlös saknad eller sorg. Tänk, vad vore jag utan dansen som tröst, stöttning och glädje? Räddningen ligger i dunderförälskelsen i dansen. Motionen. Jag flyr verkligheten i taktfasta steg till dansbar rytm. 

Nu lutar jag mina tårar, mina känlsor och mitt hopp mot uttrycket: "...känslornar växer i enskildhet.." och är det meningen så blir det så,

Dansar mig igenom även denna tisdag! Tänker inte försitta chansen att ta del av livets goda på grund av att livet inte dansar efter mina drömmar. Mina drömmar får dansa efter livets musik. 

Ha en skön sensommar eftermiddag!

//Linni