30 och -30 hade ju varit drömmen.

[KURSIV]nu blev det 30 och -25. Ja är inte ledsen för det. Inte besviken. I stället rätt stolt och nöjd. Faktiskt. På min födelsedag. Den 30:e. Den dagen jag längtat mig fördärvad efter. Fem år av väntan. Fem år av habilitering och rehabilitering av mig själv. Att hitta mig själv i bland alla trasiga bitar. Finna mina egna prioriteringar. Att våga älska mig själv. Stå upp för mig. Låta mina val bli mina. Ta för mig av världen. För mig. Äntligen ha de där fem åren gått. Jag blev trettio. Jag må vara den lyckligaste av trettioåringarna. Vandrar rakryggad och stolt. Vikten, skiter i den. Målen är inom räckhåll. Kämpar för mig. På min dag, mitt mål. Målet jag satt för mig själv. Målgång för att må bättre, börjat lära känna mig själv och leva mitt liv för mig själv. Jag sprang i mål. Ett långt lopp. Singellopp. Där mina medtävlande är min tidigare tillvaro, mitt gamla jag, min osäkerhet, Min stress, mina krav, den brinnande tilliten och min nedrans utmattning. Energitjuvarna hann inte ens starta, de står och flåsar borta vid startlinjen, för trötta för att ens orka lyfta en fot. Jag sprang ifrån mina motståndare med flera meters marginal. Hastigheten är ovidkommande. Målet är enda fokus. Segerkrans kastades om halsen på mig, av mig. Mina vänner står vid målsnöret och applåderar mig med kärlek och sann vänskap. Lycka att jag på 30strecket aka målstrecket faktiskt kommer i en bh som inte gått på de senaste tre, fyra åren. Glädjefnatt när jag insåg att jag faktiskt kom i ett par strumpbyxor (som väntat i lådan i lika många år)... Snacka om eufori. Undrar egentligen hur mycket jag faktiskt har krympt? Hoppas Piff, min mätkompis ,kan mäta mig snart så jag får ett hum om verkligheten! Sömnen är som borttappad och hungern med den. Koffein i form av en Cappuccino för att få i mig kcal mitt på dagen. Ska äta före träningen i kväll. Ja, det är som det är med. Ska i alla fall dricka massor med vatten för annars går dagen åt pipsvängen. Måndag. Vinter utan för cafét. Snö dalar ner ifrån himmelen. Äntligen lite vinter, i januari. Bättre sent än aldrig heter det väl. Kram Linni Lite blygsamt är dagens themesong; Ingenting står över mig,[LANK]http://open.spotify.com/track/0PKJMlJKrxgT0YEVFNWtk4[/LANK][/KURSIV]

Kommentarer

9 januari 2012 15:51

Greebo

Ja må hon leeeeeeva!!! *skrålar jättehögt i efterskott* ¤:)

Logga in för att skriva en kommentar.