30årsstassen

[KURSIV]Hur i all sin dar ska jag komma på vad jag vill ha på mig på helgen festligheter i min gamla stad, Örebro. Är mätt. Magen känns pluffsig. Magen ryms inte i några kläder. Laktosstinn kula på magen. Finns inte utrymme för festklädselplanering här inte.. Får jobba. Planeringen får lämnas där hän. Allt sitter illa just nu tycker jag. Tjock, tjock, tjock. Stress, stress, stress. Ful, ful, ful. Nej, nu rycker jag upp mig. Over and out.[/KURSIV]

Kommentarer

12 april 2012 18:01

irebecca

Precis de tre orden rullar runt i mitt huvud med: Tjock, stress och ful! Men jag tänker också göra som dig! Rycka upp mig alltså, bra idé! :)
12 april 2012 21:11

lejonell

Såna tankar ska du inte ha i ditt huvud. Du är förmodligen varken särskilt tjock eller särskilt ful. De flesta ser nog den stora förändringen du gjort och tycker du är jättefräsch. De ser att du väger 60-nåt, medan du själv kanske tänker att du fortfarande väger 90-nåt? Fina linni, finheten sitter inte i kläderna eller ifall din mage är lite uppblåst. Du ÄR fin. Redan nu. Det kan jag säga fast vi aldrig träffats... eftersom jag inte vet en enda människa som jag tycker om som jag INTE tycker är fin. Du kommer alltid att vara fin, underbar, för dem som känner dig, och om du inte kan lita på dina närmaste, vem kan du då lita på? Tro på dem. Du ÄR fin.
13 april 2012 07:50

linni

Irbecca: jag tror att min stress orsakar mig destruktiva tankar om mig själv, som tjock och ful. Ja, ibland går man resonera med sig själv å tillsist rycka upp sig ;)
13 april 2012 09:53

linni

Lejonell: 60-någonting v/s 90-någonting...det där tog där det skulle. Som balsam för själen. Ska ha det i åtanke att jag är fin för de som känner mig och vet att jag kämpat och kämpst hårt. Om jag är fin för dem, då bör jag vara fin nog för mig själv.... Tack som tycker att jag är fin :) Kram å pepp!

Logga in för att skriva en kommentar.