-35kg +3:e advent

jul jul strålande jul - glans över vita skogar. Tredje advent. Ljusen har jag tänt. Å är det någon som går tunga fjät är nog allt jag, men min viktförlust. En vikt av förslust. Advent firas i lugn och ro. Hemma i hemmets lugna vrå liksom resterande del av helgen. Tankarna biter tag och tar mig med spinn. Jag spinner runt min egen axel. Som på dansgolvet fast utan röda dansskor och på vardagsrummsgolvet. För varje varv jag spinner, far rummets alla konturer suddigt förbi i perferin. Igår tyngde tankarna och yrsel uppkom av farten. Idag glider jag med på lätt fot och ser sakta hur rummet formas till begripligt. Tavlan om livet ter sig mer och mer tydbar. Tydlig. Snudd på självklar. 

En kort stund gjorde sig rädslan påmind. Påminde mig om den psykiska grubbliga och psyskiska ohälsa jag vandrat runt i under många års tid och att jag är fasar för eventuell regregretion till en daglig kamp om luft att syresätta sig med. Rädslan gör mig självkritisk. Ganskar mig själv kritiskt med ögon som lägger skulden på mina usla val, min oförmåga att vara hel eller välja rätt för mig. Att våga välja bort det som inte är sunt, friskt eller energirikt är ångestkantat och vilar på osäkerhet kring att valet är rätt. Att våga välja bort kräver mer mod för mig än att våga välja med risk för att blir sårad. Hårt knuten kring det bly som får mig att sjunka. Att när jag själv lättat mina 35kilon hålla fast mig vid tyngder känns helt klart orealistiskt.

Jag har läst mig till och förstått att många som varit inlåsta i en kroppshydda, blivit begränsade av sina förutsättningar och där kilona utgjort en kränking i sig av det egna värdet på en själv - då genererar viktminskningen en språngbräda för att lättare kunna studsa ifrån det gamla, det dåliga och det dysfunktionella. Jag är samma person, med samma grubbel och såriga själv med eller utan 35kilon på min kropp. Jag har aldrig varit så lycklig med mig själv som jag var åren innan jag vägde max. Aldrig levt och njutit av livet utan ångest som då. Blivit sedd, uppskattad och bekräftad då jag varit mottaglig för detta.  Lättare. Lugnare. Lindrigare smärta. Lagom dansant. Linni går mot ett nytt år. Året då jag lämnar det gamla, där jag städat undan och har ett rent hus att fortsätta leva mitt liv i. Varken snyggare, bättre eller mindre grubblig men det är sådan jag är oavsett storlek. Den som uppskattar mig för mig. Ser mig. Prioriterar mig. Det är jag. Får gå på stadsvandring för att finna hållbara vänskaper av samma fina virke jag har utomstädes.

FOMO - fear of missing out. Rädslan av att välja bort för att missa något fint, bra och äkta är stor. För mig handlar det inte specifika sammanhang utan välja bort, fast det kan bara bli bättre. 

Lyckan ligger inte i kilona utan i cellerna i hjärnan! PEPP å var snälla mot er. Välj det som ni mår bra av!

<3 Linni