Äkta kärlek måste upplevas för att kännas igen

Äntligen ses vi.

Fäster ögonen. Ser. Fast känner mer än ögat förmedlar. Ord och bild kompletteras med röst. Där faller bitarna på plats, hela du står framför mig. Varmfamnad. Närvarande. Rösten är len och melodin är din. Metodiskt lugn. Noter jag inte hört, noter aldrig på notblad skådade. Emotionellt piano men din ärlighet är stacto. Känslan av tillit bor i lugnet. Jag rusar emedan du strandar i energibrist. Mina nerver ligger utanpå min kropp. Varm och samtidigt mer närvarande än någonsin. Eter månader av undran. Alla svaren sitter bredvid. Mitt innersta greppas av stabilitet. Tryggt sällskap skänker sinnesro. Värmer värmer likt chillite inombords. Kropparna riktar sig mot varandra, gesterna är närmare varandra och allt känns enkelt och lätt. Omfamnad i närhet. Kramas orädd av dig. Blickar möts och ser men intycken är för många att spara ner. Modet att bjuda upp och ta några stapplande steg nära varandra. Känna doft. Känna värme. Känna rörelse. Ömsinta innerliga kindpussar. Hela jaget säger, ingen känsla än denna är mig värdig. Aldrig mer finna sig i hälften. Torftig närvaro med frånvarande kärlek - jag är värd inget mindre än detta. 

Att få möta en riktig man skänker hopp om att finna den rätta. Finna rätt för mig. Min inre kompass kommer att navigera utifrån känslan jag fått uppleva. Oavsett om du känner detsamma kommer jag vara evigt tacksam för detta möte. Mötet som gav mig klarhet i vad jag förtjänar att omge mig med. Resten av mitt liv kan jag luta mig mot att inget mindre än detta är värt att sträva efter. Ensamhet är det bättre alternativet än att kompromissa med denna känsla. Fullkomlighet.

Liknande känsla har jag fått till mig rörande ovillkorlig kärlek. Moderlig kärlek. E gav mig den. Jag kände samma lugn i själen. Samma äkthet. Tilliten bor i det riktiga. Det vackra bor i det närvarande. Där och då för fem år sedan valde jag bort att nöja mig med otillräcklighet och mindre än den kärleken. Än idag sitter jag med den värnade kärleken.  Ni - ni gav mig det jag behövde när jag behövde det. I alla år bär jag med mig er. Er kärlek värmer mitt inre. Besvarad kärlek är den enda rätta. Å känslan är den enda sanna. Tack för att du gav mig detta möte och framtiden. 

På vägen mot att vara sig själv rättvis, välja väl och våga prioritera bort för att prioritera sitt eget väl och ve.