Är kcal-beräkning destruktivitet likt att inte älskar sig själv?
Kan det vara ett sätt att begränsa sin egen rätt till mättnad? Sin egen rätt till att äta. Att mätta hunger mätbart. Kalorimåttet. Min uppfattning är att det handlar om att skapa någon form av kontroll för att må väl. Nå ett hälsomål. Viktmål. Att kontrollera sina inkomster (i form av mat) mätt mot sina utgifter (i form av motion) för att lyckosamt gå ner i vikt. Sakta och säkert. Konstnaden för det du äter ställt mot hur stor din matbudget är för dagen och för att får en överskådlig bild av förbrukningen. Mycket klokt. Mycket Effektivt. Målsiktet tydligt att hålla när vägen är kantad med kontroller. Lättare att orientera sig. Karta och kompass aka matdagboken, är en sann hjälp.
När kcal-beräkningen gone bad. Där befinner jag mig sedan ett år tillbaka, men tilltagande uppivenhet kring den ständiga kontrollen av kalorier. Där känslan av att kontrollerar utgör en tillfredställese i att kontrolleras. Där kaloriberäkningen blivit en tävlan. En sport. Där reglerna utgör, ät så lite som möjligt och förbränn maximalt antal kalorier genom träning. Motion. I mitt fall dans. Det absoluta tillfreställelsen kommer om jag förbränt lika många kalorier som jag ätit. Jag är väl medveten om att detta inte är klokt. Lika oklokt som det var förr då tävligen bestod av att väga lika mycket eller mindre på kvällen än vad jag gjorde på morgonen... Därav försvann mitt förtroende för mig själv att hantera en personvåg på ett hälsosamt och ansvarsfullt sätt. Däremot kom minsann missbrukandet av handahavande av kcal krypandes. Jag slutade strikt kaloriberäkna efter ett år för att inte hamna i ett missbruk. Dessvärre uppskattar jag i överkant. Varje födointag. Varje smakbit. Varje mål. Beräknat. Inte uppskrivet. Ändå väl kalkylerat. Väljer gärna kaloririkt för att slippa äta så ofta. Kaloririkt som chokklad medför nutionsfattigdom. Kroppen som dansar mer än en kropp vanligen dansar ibland gemeneman...
Självdestruktivt att räkna maten till den milda grad att mat förnekas mig. Hungern hörs men mättnaden kommer då i orkeslöshet och beslutsamhetsoförmåga. I valet väljer jag hellre inga kalorier. Ingen mat. Då upplever jag en tillfredsställelse i att avstå. I att inte behöva oroa mig för att blir för lite mätt. Bli för mätt. Äta för många kalorier. Saken är den att den hälsofokuserade Linni är parallellt rädd för att inte äta tillräckligt många kalorier. Just nu haltar balansekonomin mätt i kalorier. Sparbeting på sparbeting. Anpassning. Utgifterna översrkider inkomsterna. Kroppen är ständigt energiskuldsatt. Obalans råder. Så för mig är kaloriberäkningen destruktiv.
Måste försöka bryta detta eländiga mönster, men hur? Kram på er!
Gillar
Kommentarer
-
Lider med dig, Linni!
Har du provat med "Mindfullness" , yoga eller Tai Chi?
Stor peppande kram,
sköt om dig!
-
Jag tycker verkligen om ditt sätt att beskriva dina problem. Även om det du beskriver är mindre trevligt så uppskattar jag ditt sätt att skriva. Jag kan känna igen mig i det du skriver och gissar att vi är många som hanterar detta med maten som ett missbruk. Antingen äter vi på tok för mycket eller för tok för lite. Kontrollerar med kaloriräkning, diagram och olika staplar för att ha full kontroll på vårt intag av kalorier och vår förbrukning av kalorier. För min del måste jag hela tiden se till att detta med kalorier inte blir en mani. Jag vet att jag har lätt för att hamna i manier när det gäller mat och motion. Jag hoppas du finner ett sätt så du inte behöver få ett destruktivt beteende när det gäller kaloriräkning. Du kanske ska finna ett sätt som gör att du inte behöver hålla på med kaloriräkning.
Lycka till!
-
ImmaAmmi: Lid inte med mig ;) Jag ville bara dela tankarna då jag tänkte att kanske någon annan känner liknande.. KBT och medvetenhet får hjälpa tänker jag.... får se...
-
Margitta: Vad trevligt att min problematik kan tilltala i ord framlagt. Mättnad och hunger borde kunna få vara måttstocken bortom kcal-beräkning, god nog att mäta intaget av föda mot. Bara att finna tilliteten till denna och att inte behöva kontrollera i minitiös kontroll... Majoriteten av folk klarar det. Jag borde också klara det.
PEPP till dig!
Logga in för att skriva en kommentar.