Aldrig nöjd ger all tidens otillräcklighet

För den delen inte alltid missnöjd. Däremot önskar alltid lite mer. En kram är inte tillräcklig, om den inte omfamnar mig på det vis som jag tycker är varmt och gott. Såklart har alltid omfamnaren för avsikt att ge en hjärtlig kram. En hälsning, övrigt önskas en storskaligare hälsning. Ett svar, önskas alltid vara mer utförligt och fler till antal. En bekräftelse önskar vara mer bekräftande än den för mottagen upplevs. Jag älskar dig är inte tillräckligt mycket innerlig kärlek. Omättligt kärlekstörstande. Evig torka. Varje innerlighet ter sig som en hägring. Synlig, övertygande men hjärnan lurar ögat att se vad som egentligen inte finns. Hjärnan är ett lynnigt opålitilig som styrs av hjärtats rädsa för att blir sårad. Med lätthet sorteras världen i svarta och vita brickor. Vänder en efter en med misstro som grund. Tillitens vita är överskuggade av de svarta. Solen når inte fram. Ljusen når aldrig sprickan. Då allt blir inte vackert.

Den eviga otillfredställelsen. Den obeskrivliga omättnaden. Osaliga äro de otrygga med bekräftelsebehov i absurdom. Även de som står brevid och försöker mätta den utsvulten ovillkorlig kärlek. De som håller handen och gera av sig själva för att sansa de irrationella känslorna. Den uppgivna och intensivt sorgsna blicken möts med omtanke, kärlek och värme. Otillräckligheten i de som försöker älska mig. Blicken tom av maktlöshet inför att göra rätt, tillräckligt för kärlekens skull. I vännerna känns evighetens tillit och trygghet. De har alltid varit stödet att hålla i när det blåst hårt och kallt. I närmaste och intimaste relationerna då blåser jag hårt och kallt, för egen vind. Blåster min egen vind, mitt eget fall och otrygghet. Den som förösker älska mig blir vingklippt, oförmögen att tillfredställa den uttrorkade själen med den mängd bekräftelse och i den färg form som enligt outtalad kravspecifikation kräver. Att kräva trygghet. Att kräva kärlek. Att ställa krav på vad som är kärlek verkar inte fungera så väl för någon av parterna. Tilliten blåses bort samtigt. Från och med nu låter jag vinden blåsa in över mig, livet och kärleken. Ovillkorlig kärlek. Få. Ge. Varm gemenskap. Vänner emellan. Kärlekar emellan.

Idag blåser en vårfrisk solig vind in över staden där jag bor. Inte en ljuvlig känsla på bara ben. Ogenomtänkt dumt.

Solig dag önskas er.

Frukost: 300kcal. En kaffe med socker och lakotfrimjölk.