icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2579550
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
13 oktober 2012 21:17

Ångest mättas inte av rastlöshet

[KURSIV]Trygghet finns inte en hysterisk flykt. Tröst bor inte i ihåliga skratt. Trötthet botas inte med koffein. Stress botas således inte heller med isolering, apati och sömn. Min tillvaro är faktiskt inte superb. Inte igår på väg från jobbet, inte vid ett missat samtal på Jobbtelefonen, inte vid samtal om mitt jobb på min fritid och inte heller när oron över min familj där sjukdom och ålderdom härjar. Inte glammigt. Inga glättiga paljetter. Ingen lyx. Bara rost. En tillvaro som inte är min. Jag känner inte att jag bestämmer. Känner mig kluven och osäker i vardagen. Överbelastad då jag lär mig samtidigt som jag känner mig redo. På tåget. Tankar. Ångest. Oro. Trötthet. Sorgsna känslor. Tröttsamt att stå i konflikt med min egen vision, mina känslor och mål med hur verkligheten ser ut, hur olika vi tänker. Jag säger nej, ifrågasätter. Förundras. Iakttar på avstånd. Förnekar mig själv och hur jag vill ha det. Tiger. Talar högt och tydligt inombord. Jämkar. När jag egentligen är övertygad. Förlikar mig. Lägger mig platt trots att jag vill sträcka på mig. Nickar. Vill skaka på huvudet. Inte nog med att vardagarna är pressade, stressade och fullmatade, dessutom känner jag mig inte hörd, rundsprungen, beslutad för och utesluten, fråntagen mina mandat. Men det är jag själv som har fråntagit mig det mandatet. Alla lyssnar om jag säger något. Jag är kompetent. Jag tänker klokt. Tänker rätt. Däremot saknar jag likvärdig erfarenhet som mina kollegor. Jag har däremot nytänkande. Ny kunskap. Ser på saker på ett annat sätt. Min helgångest går att härleda till jag inte vet vilken plats jag ska ha, ska ta eller jag egentligen kan inta. Jag måste stå på mig inom det som jag verkligen tror på. Jag får ta konflikten om någon går i klinch med mitt beslut, mitt ställningstagande. Tro mig, nästa vecka går jag in i rond två på nya jobbet. Jag vägrar mjäka, tiga eller invänta kommando från kloka. Nu kör jag vikariatstilen. Låter inte min totala osäkerhet lysa igenom gentemot mina anställda (vilket jag inte idag gör men jag kommer att stå på mig och lyfta fram min kompetens). Däremot kommer jag vara fortsatt ödmjuk inför det faktum att jag är ny och har en del rutiner jag inte kan än. Mina kollegor kommer att möta en tjej som är den hon faktiskt är, den som ifrågasätter, önskar och möter i samtal. Tror jag tänker välja att se de senaste veckorna som introduktion med formsvacka till följd av förutsättningarna som givits mig. "Ångest mättas inte av rastlöshet" ångest mättas av insikt, en verklighetsnärvaro och att våga bena i det som är preparerat med molande värk. Utifrån den obehagliga sanningen förhålla sig till hur man vill må och vad man är bredd att satsa för att lyckas bli kvitt eländet. Ord var idag lösningen på klumpen i bröst. Imorgon blir en långpromenad kommande veckans räddning. Tänk att de facto att förneka sig själv kan åsamka ångest och missmod, så tydligt är för mig nytt. Logiskt javisst, men obekvämt sant kan jag nu skriva under på. //Linni på väg mot Göteborg igen. Sovmorgon vankas imorgon. [/KURSIV]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.