Att stå upp för sig själv
En gång i livet. Ett tillfälle. Ett ställningstagande. Ett beslut. För den egna hälsan. För den egna framtiden. För den egna respekten för sig själv. Av självbevarelsedrift.
År efter år läggs till vardagen. Tid tickar från en siffra till en annan på urtavlan. Känslor byggs upp över period. Verkligheten kommer i kapp. Sanningen blottas. Rätt som det är går det inte att förneka. Blunda för. Blicken måste lyftas från slentrianen.
För att kunna se vad som står framför en, då måste man hålla ögonen öppna. Se rakt in i en annan människas ögon. Se hur relationer förhåller sig till vart andra. När du stirrar någon djupt i ögonen. Då väcks känslor inom en. Det är en mäsnligt fenomen.
När jag lyfte blicken för ett år sedan och mötte dina ögon, då frös blodet till is. Färgen från fingrarna försvann. Nerkyld betraktade jag tillvaron. Hur den får mig att må. Vad som lamslog mig. Vad som gjorde mig maktlös och matt. Ett offer för hur livet bedragit mig på så många plan. Där och då valde jag bort det kylande elementet. Valde aktivt att vända blicken mot de ögon vars kontakt värmer mig. Får hjärtat att slå. Som gör mig levande.
Ett beslut som är stort. Omvälvande. Äkta. På riktigt med konsekvenser. Det enda sanna beslut jag tagit. Nu är konsten att stå beslutet bi till jag omvärderat uppfattningen om vad som får mig nerkyld.
Ibland måste man helt enkelt stå upp för sig själv i livet, då det är ingen annan som kanf förväntas göra det. För mig i livet. Det är jag. Tacksam för de som stöttar och håller mig varm när det faktiskt blåster höstvindar om knuten på mitt beslut.
Kram
Gillar
Kommentarer
-
Låter som ett stort besut, lycka till med nästa kapitel i ditt liv.
-
Ibland måste man ta beslut som är stora, med konsekvenser - men ett beslut som ändå enligt en själv är rätt och riktigt...oavsett vad omvärlden tycler. Kanske är huvudsaken att man själv är nöjd med sitt genomtänkta beslut? Vem vet.
Tack!
Logga in för att skriva en kommentar.