Blå blå vindar och vatten!

Blå himlen. Sminkade ögon. Trötta tankar. På väg mot arbetet. Sedan min käraste granne gick bort har ron för att att gå och lägga sig inte riktigt infunnit sig. Snarare har den lyst med sin frånvaro, som alltid vid sorg. Trött men ändå otrött. Oro. Sorg. Det är en ständig fördröjning i handling. Att diska, att duscha, att packa och att natta sig. Det är en ständig förskjutning. Försening. Det enda som följer takt, tempo och rörelse är min träning. Dansar mig lycklig. Tänk att när allt omkring ter sig rörigt, jobbigt och nästintill omöjligt - då är det motionen som tar mig under sina vingar skyddar mig från både det ena och det andra. Jag kan vara hur trött som helst men ändå längtar jag till ett trevligt danspass på Friskis. Har man dansat framför en och samma i flera månaders tid, ja tillsist blir det en bekantskap. Medmotionärerna. Ledaren. Receptionisterna. Det känns som ett extra hem. Tänk att jag älskar min motionsrutin. Älskar motionen. Älskar att röra på mig och mina tankar. Lycka mått i utsöndrad svett. Önskar att alla kunde känna som jag, då skulle världen mått så mycket bättre ;) Häromdagen sade min far till mig, vänligt men bestämt på bästa faderliga manér; Du tänker för mycket. Du måste sluta tänka så mycket, så långt fram och alla fundera på olika tänkbara scenarion för annars kommer det att knäcka dig. Du måste ta en sak i taget, leva och njuta av nuet istället. Försvaret ifrån mig lät inte att vänta på sig, en millisekund senare; Jag är sådan här. Jag kan inte ändra på mig. Jag vet om att jag tänker för mycket. Efter några timmar Sjönk de kloka orden in. Leva i nuet. Ankas ord ekade som snitsig jingel i bakgrunden; Skynda långsamt. Jag kan visst förändra detta. KBT. Jag tillåter mig att älta/mala/analysera/grubbla under tiden som jag räknar till fem tyst för mig själv. På den tiden tvingar jag mig själv att komma fram till en förklaring. Tro mig, detta är ett heltidsjobb. Känsla före prestationsfokus på mina tankar. Glad före oro för om jag klara. Trevligt före känslan av att behöv vara trevlig. Jag är ett sekundärtval men valdes och det gör mig glad. Här och nu. Förankra positiva känslor istället för negativa tankarna. Fokus på att jag duger, är duglig och trevlig som jag är istället för att försöka passa in, vara tillagd och ställa mognfrågande till om jag duger i stort och smått. Jag är idag duglig: jag har fått ett jobb som krävde en del för att kvalificera in på tjänsten. Jag fick den därför att jag är bra, de tror på mig och jag kommer att visa dem vem jag är och vad jag går för. Jag en duglig dotter, granndotter och en bra vän som kommer att sjunga på morgondagens stundande bröllop. Jag är helt klart duglig. Tillräckligt duglig i alla fall. Gormorgon säger jag till en högst duglig veckordag; fredagen! Njut av blå blå vindar och vatten :) Kram

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.