Checkar in från min tillvaro - samma liv som alltid ;)

Livet blev inte lätt för att kilona blev färre. Livet artade sig inte heller sorgelöst för att den psykiska ohälsans dimma lade sig. Solen strålar skiner in och värmer en stundtals frusen kvinna. En kvinna som är lika vacker, skör och tidvis bräcklig som den 42 kilo tyngre kvinnan. Lika rädd för att äkta kärlek kan vara en myt, att hjärtat är krossbart och den evgit överhängande risken av att förblöda när livets besvikelser skär i de genomskinliga konturerna. Färglös stundtals men knappa andetag.

Jag må vara i andras ögon vacker, smal och lättare i sinnet då det fysiska smärtorna inte längre tynger och dalarna blir mindre djupa då näsan hålls ovanför vattenytan på ett kontrollerat sätt. Ytligheten att lyckan endast är sann när man ser lyckad ut är ett förtal mot begreppet lycka. Orken att kämpa för att skapa sin egen lycka finns mer lättillgänglig än någonsin. Det energin öses inte ur skönhet och ideal av hur imponerande resultat min kropp läkt ihop. 

Känslorna av misslyckaden sköljer in oavsett. Oavsett hur väl förtusättningarna samarbetar med förutsättningar. En gång utmärglad psykiskt, en gång utmattad fysiskt och själslig söndertrasad och om en har en självkänsla som lutar sig mot odulighetsgrunden - Oavsett färg och form ter sig samma kvinna färglös, genomskilig och bräcklig när presationsvinden blåster. Som ett höstlöv vrider sig kroppen efter vinden, dansar en dans som äJag r taklös och till vinande musik.

Jag är den jag är, jag ser ut som jag ser ut och jag får leva med mig. Osvett om det anses vara lyckat att gå ner i vikt, äta klokt och orka prestera... det kommer (går)dagar som påminner en om vad man är gjord av. Det facto att virekt är det som byggt min kropp, tung som lätt, det är samma virke och samma förtusättningar råder i hård vind för mig.

Livet är det som format mig och det som påverkar mina val.

Jag väljer att älska det som är värt att älskas, jag låter mig prestera det jag förmår - fast det är lätt att glömma bort att jag är jag oasvett och jag är inte den kvinnan jag önskar att jag kunde vara. Då krävs mer än tappade kilo, då krävs en osannoliggt omfattaden digital och analog omprogramering.

Passar på att önksa er en fin helg där ni är bra som ni är <3 

Kram Linni