Den isande rädslan för att vara orädd...

[KURSIV]Rädsla för att vara oaktsam om sig själv. Integritet är min trygghet och min borg här. Jag är någon, på riktigt men ändå kan jag vandra i livet påklädd då de jag möter i vardagen inte direkt kan koppla mig till tankar här på bloggen. Det gör att jag vågar andas. Vågar skiva saker som klär av mig in på bara kroppen. Naken. I vardagen har jag distans till omvärlden, jag upplevs högst troligt som öppen och privat som inte är blyg i mina berättelser. Det är min mask, den är mångfasetterad, färggrann och högst gångbar, kameleont lik. Jag har med mig ifrån uppväxten att inte blotta mig, ibland har masken fallit, då faller hårt ner i golvet. Går aldrig sönder, men jag har tillfälligt gått sönder inför ögonen på en klass, en vän eller bara för mig själv. Min mask, min trygghet och min räddning sägs komma att gagna mig framöver i livet, privat och i karriären. Kanske. Är själv inte övertygad. Masken, räddar en rädd, skör och ärrad Linni. Bakom, där finns en smärta ingen ser. Ingen få se den. Enkom beskådas Linni, halv naken, för noga utvalda. Väljer oftast att byta ut masken, sällan helt bortlagd. Jag väljer, jag är kontroll över vad jag visar upp. K o n t r o l l över rädslan, kontroll över att inte behöva vara rädd för att vara orädd. Trygghet i kontrollen. Masken. Inte min familj, inte mina vänner har kunnat plocka av mig masken. Tillfälligheter har gjort mig naken en stund, för att sedan gömma mig igen. Jag upplever mig naken, jag börjar kika fram bakom masken. Rädd. Skakar. Kallsvettas. Ångest. Kontrollförlust. Kontrollförakt. Ögonen flackar. Står kall, naken och oförmögen att agera. Hur beter man sig när man ska lära sig själv att vara orädd? Hur hanterar man rädslan om att vara orädd? Jag älskar att jag vid några tillfällen de senaste månaderna blivit blottad. Stått naken. Iakttagits. Överlevde. Hur kan det vara att jag när jag visar mig sårbar och personlig är vacker och mer värd att respektera. Samtidigt fasar jag för att möta ögonen som skådat mig med gåshud och köldslagen. Jag är så innerligt rädd, för hur ska jag veta hur man får vara när man visat sitt innersta. Vandrat naken och mänsklig på det mest innerliga sätt en människa kan. [FET]Känner mig tämligen frostbiten. Skälver. Osäker på vem jag är, för vem jag egentligen klätt av mig. Börjar misstänka att jag klätt av mig för mig själv genom en annan människans ögon. Är rädd för mig själv, för vem jag är och se hur ärrad jag faktiskt är.[/FET] Jag har intalat att jag inte är vacker när jag är personlig och sårbar. Att jag faktiskt inte har en chans att bli Miss universum i att vara personlig och privat. Tycker jag att jag är vacker egentligen? Det kan jag inte svara på, då min tunga fryst fast i gommen av insikten om att jag föraktat mig själv i tjugonio år och nio månader. I min värld är det i skrivande stund vargavinter.[/KURSIV]

Kommentarer

30 september 2011 18:21

Flisen44

Att bli miss universum, är bara en fasad...Du är vacker som vågar blotta dig.// Kram
30 september 2011 18:26

linni

Jag åsyftar att bli miss universum i att bara personlig och sårbar. Tack som tycker att det vackra ligger i att blotta sig. kram till dig.

Logga in för att skriva en kommentar.