Den stösta lyckan och den största olyckan...

[KURSIV]i min värld. Upplever total lycka, eufori och tillfredsställelse i att göra val utifrån mina egna prioriteringar. När jag ser att jag gör något för mig och gagnar mig där jag bara tar hänsyn till det som är viktigt för mig. Den största olyckan, ångesten och otillfredsställelsen upplevs när jag ter mig livegen under andras förväntningar, när valen är slutna och färdigbestämda utifrån tid, andras uppsatta förutsättningar och där jag inte inte kan ta hänsyn till mig. Känslorna kan för mig utgöra grunden för olycka. Jag känner mig maktlös och begränsad under känslor. Gillar. Stressar. Trötthet. Förväntan. Förhoppningar. Bryter mönstret. Tänker inte passa in. Tänker inte vara till lags mina egna förväntningar och krav på hur känslorna ska få styra. Jag duger även om jag prioriterar mig själv. Är fortfarande åtråvärd. Är lika mycket värd. Lika bra. Bara att jag kommer att må bättre för min egen skull om jag inte lever livet offer för känslorna. Tilliten bor i känslorna. Känslorna förlitar sig inte på tilliten. Ett mönster som inte ter sig enkelt att bryta. Om jag inte står bi. Bekräftelsen uteblir. Tilliten brinner upp. Kvar står jag naken. Ensam. Frusen. Lyckan är känslan av att äga sin tid, sina mandat och att sätta sina egna prioriteringar i första rummet för sin egen skull. Olyckan står för raka motsatsen. Jag tänker inte ödsla tid på det som inte ger mig något. Eller på det som enkom kräver energi och massor av insatser ifrån min sida utan att gagna mig på riktigt. Det är med andra ord slut på energiläckage och energidränage för alla andras vinningsskull. Tänker promenera bort mina tankar, känslor, den usla tilliten och ångesttrycket i bröstet. Dagens promenad kräver en themesong känner jag: [LANK]http://open.spotify.com/track/0PKJMlJKrxgT0YEVFNWtk4[/LANK] Ingenting står över mig, Norlie & KKV, Lucia. Önskar en skön söndag. KRAM ifrån mig[/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.