Det där med att vara vacker

[KURSIV]Och skillnaden att känna sig vacker. Under alla kilon fett har jag inte känt mig speciellt vacker. Ofta har jag känt mig rent ut sagt äcklig och oattraktiv. Jag har varit älskad och ansedd vacker som smalaste smal och tjockaste tjock. Har blivit åtrådd och uppskattad för insida som utsida. Oavsett fettprocent har jag alltid tänkt att de tycker sig är vacker, älskvärd och attrafktiv trots allt. Har periodvis föraktat de som ansett mig vacker. Han i tysthet klankat ner på deras omdöme. Skylld på att min insida kompenserar allt när jag var tjockast. Skyllt på att min utsida kompenserade min insidas tillkortakkommanden när jag var smal. Vacker? Avandra tillskrivis jag egenskapen vacker. Av mig själv tillskrivs jag ingenting. Har aldrig känt mig tillräcklig. Aldrig tillräckligt vacker på insida eller utsida. Oduglig på alla sätt och vis. För mig själv har jag varit helt värdelös. Jag är vacker för vissa. För mig är jag allt annat. Jag vill vara vacker även för mig själv. Kunna glädjas av att någon attraheras av mig och tycker att jag är vacker. Utsida som sida - anses av någon som vacker. Eftersträvansvärt. Tänk om den uppskattning jag faktiskt får skulle kunna får mig att känna mig vacker. Ta det jag hör som en riktig komplimang. Växa med känslan av att vara vacker för någon oavsett bakomliggande anledningar. Utan att analysera sönder. Utan att förminska dess egentliga mening och värde, det vackra ÄR vackert för den som säger det. Idag känner jag mig inget vidare vacker, flottigt hår, röstlös och trötthetsblek. Fast egentligen borde jag av någon kunna anses vacker även just i denna stund. Mina trötta ögon har fått vila men nu ska kan gömma dem bakom mina solglasögon. Tror jag ska tänka mig vacker bakom, i min tysthet. Sol, vacker och åter i Göteborg.[/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.