Det finns en spricka i allt, det är det ljuset kommer in..

När sprickan är för stor, ljuset för starkt uteblir den faktiskt poetiska tjusningen i tillvaron. När sprickan är för djup, ljuset för starkt och för mycket. Likt en svetslåga bränner den hål i mitt inre. Varje andetag river sönder mitt inre. I en känslan av misslyckande där vart enda levt år känns som ett slöseri. Mitt liv, ett förfall från början till slut. Ett eftertraktat cv och en karriär mot oddsen har kostat. En kostnad mätt i ohälsa. Ohälsa där den eviga flykten var ångest. Genom åren har den lilla exotiska flickan sprungit mot, ifrån till självbild målat med otydliga konturer. Driven av motsatsen till trygghet, bekräftelse genom prestation. Att sätta ord på otryggheten gör ont. Avsaknad av grundtrygghet och kravlöst varande. Sårbar falsk trygghet. Inget oväntat att den ständiga flykten från att möta sina egna trygghetsbehov tröttar ut den ständigt springande. Ohälsan omfamnar. Tvingar fram fäktande om att finna var i tryggheten bor. Vad behöver jag för att kunna att stå och gå utan stöd. Självständig trygghet. I mig själv. Jag har ingen i livet att luta mig mot. Dags att möta världen med fötterna starkt förändrade i marken. Livets gungningar skall jag rusta mig för. Inte välta. Lyckligtvis har jag goda förutsättningar att landa på fötter. Tänka om. Tänka framåt. Ta tag i mitt liv. Min ljusa framtid. När jag väl orkar. Just nu är sprickan för djup och ljuset för stark. Så pass att den bli de bländas. Så pass att den domnande kroppen bränns. Just nu måste de smärtsamma tårarna får forsa ut ur sprickan, detta för att de starka solljuset sen ska kunna komma in och torka upp. //Linni

Kommentarer

17 juni 2014 20:57

farmis

Hoppas sprickan krymper fort så att solljuset torkar upp dina tårar. Livet är inte lätt
17 juni 2014 23:06

linni

farmis, livet må vara allt annat än lätt, men ack så lärorikt. tack för din omtanke<3

Logga in för att skriva en kommentar.