Dumpade lurarna

[KURSIV] i favör till kommunikationsmöjlighet. Igår ingen hemlig pendlarkompis. Idag var pendlarkompisen, den hemlige åter på väg. Ögon blickar hit. Och dit. Tittar generat ner. Fäster blicken mot solen. Tar fäste på random okända människor i närheten. Tittar jag kyligt bort. Då faller en blick mot mig en stund. Känns som rena mänskliga varianten på fågeldans. Bubblar snart över av nyfikenhet. Vad heter du? Är du singel? Vad jobbar du med? Och varför åker vi aldrig hem från jobbet samtidigt. I tysthet stegar jag likt alltid bakom dig. Längre ben än jag. Snabbare. Solen skiner i ögonen. Sommarmorgonen visar upp sig på bästa manér. ;,;💗 Så nära men ändå inte. Häromdagen gick min förnöjsamhet inte att ta miste på. Jag sprack upp från egal till mänsklig. Kroppsspråket talar nog för min tystnad. Undrar om jag läser den hemlige pendlarkompisens rätt. Eller är jag den enda som inte läser det emedan övriga upplever det som tydlig versaler? Eller tyder jag ett låtsasapråk där mitt hoppas och tror utgör fonetiken? Nä, efter ledigheten. Möta blicken. Räkna till fem blir kanske lagom. Lurarna ut tillsvidare.. Godmorgon! [/KURSIV]

Kommentarer

25 juni 2013 08:48

Gr8

hoppas du vågar säga hej hej hur är det med dig, nästa gång :) skulle inte jag våga men kul att läsa om dem som gör det hehehe pepp :)
9 juli 2013 17:27

linni

Hoppas också att jag vågar det...

Logga in för att skriva en kommentar.