En god dotter?

[KURSIV] Så typiskt mig att försöka lösa saker förebyggande. Min sorg. Min kost. Min stress. Min tillvaro. Min kära fars sköra hjärta. Vill alltid ligga steget före. Förhindra. Förekomma. Förminska. För att lindra. I processen av att lösa saker preventivt springer jag skoningslöst på bollen. Hela laget runt omkring kan stupa utan att jag noterar. Jag kan tappa andan utan att ens märka. Springer visare mot målet. Min farmor Anka på sin tid markerade vid ett tillfälle tydligt när jag ångat upp mig över hennes kost och Parkinson. Min killkompis har vid flera tillfällen markerat att hans stress är hans liksom hans lösningar. Igår markerade min far med kort avslut på telefonen då jag åter igen tog upp arbetsbelastning i förhållande till ekonomi och god hälsa. Efter tydlighet från min kära vän insåg jag vilken okunskap jag har kring pensionssystemet. Därefter insåg jag att jag då i processen saknade respekt för min far. Min far som jag älskar och respekterar högt vanligen. Jag bestämde mig där och då att min rädsla för att förlora min far i förtid får inte omvandlas till hård kritik utan respekt för hans och min mors integritet. Jag tänker inte blir dotterns som styr och ställer efter sina behov istället för att lyssna på vad mina föräldrar vill. Där är min mor numera en sann förebild gentemot sin mor. Det är svårt att vara dotter. Svårt att vara åskådare. Svårt att hålla distansen men överösa med kärlek och förståelse. Två vuxna människor i sina övertygelser. Sina liv där jag inte vardagsliven är delaktig. Om jag ångar på i det jag bara ser en bråkdel av då kan jag istället för att förhindra faktiskt hindra. Jag kan fälla min far genom stress och press. Jag skulle inte vilja knäcka min fars sköra, krossa min mors och på kuppen ta kål på mitt eget hjärta. Motsatsen till good outcome. Non win-win. Snarare svinn-svinn. Min oro, mina känslor och min vilja att förkomma och förhindra omvandlar den eviga optimisten till att bli en pessimist. En som ser orosmoln före möjlighet i varje val. Avsaknad av flexibilitet i lösningsvägar. Det är inte Linni. Det kommer jag inte heller tillåta mig att bli. Från och med nu tänker jag inte lägga mig i mer. Deras tillvaro, liv och val är deras oavsett konsekvenserna. Vilka jag omöjligt kan förutspå egentligen. De är två vuxna människor som man hantera sina val. Jag är vuxen och kan hantera framtiden som den kommer oavsett konsekvenser. Ingen har evigt liv. Det liv vi har fått är troligtvis det enda och det får vi själva bestämma över. Jag tar min an min fredag med lätt övermod. Tidsoptimerat. Effektivt. Främst njuter jag av att idag är fredagen då jag börja bli en dotter jag själv kan vara stolt över. Troligen en dotter som mina föräldrar kommer att gilla lite bättre ;) Godmorgon på er! Kram [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.