En god morgon?

[KURSIV]Som befarat, träningsvärk. Jag lovade att älska den som om den var den första och den sista. Ja, och det gör jag. Faktiskt. På riktigt. Värken påminner mig om att jag kämpar. Igår under träningen fick jag hjärtsnörp. Ångesten satta sig som en tyngd över mitt bröst. Andningen tjocknade till. Har aldrig känt så. Har insett att ångest, såväl julångest som separationsångest som prestationsångest kan ta kol på den mest samlade människan. Ångesten åsamkar dimma. Dimma som förvandlar förnuft till ohygglig impulsivitet och brist på klartänkthet. Ångest är för mig ett hål. Ett hål där allt äts upp. Föga mättnad, föga hunger - det finns inget som varsamt leder tankarna rätt. Tar ångesten i handen och säger: kom med häråt istället. Jag har i år, stått upp för mig själv. Framförallt när jag insåg att de anafylaktiska chockerna kunde avslutat året i samma stund som de kom. Stress knuten i ångest just då, kunde blivit min död. Då bestämde jag mig för att ingen relation är viktigare än den jag har med mig själv. För leva vill jag, länge och väl. Relationsuppbrottet präglar mig dagligdags, på olika sätt. Julen blir som mest påtaglig. Inte för att julen ligger mig så pass varmt om hjärtat, snarare därför att det ligger mycket prestige, tradition och fasad runt julen för omgivningen. De senaste månaderna har varit tuff i jakten på mig själv, intervjuturnerande, sorgebesked om de jag älskar och faktum att kronorna måste vändas på lite extra. Ändock, jag känner. Det var flera år sedan jag ärligt kände mig så levande. Så sårbar och så trasig. På ett vackert sätt känner jag mig levande. Stundtals förälskad i värmande solen på promenaden, stundtals maktlös i orkanvindarna och stundtals uttömd av sorg i regnet. Jag blir lycklig av att se tvåsamhet på håll. Rådvillheten ger mig styrka att ta mig framåt. Tvivel förankrar säkerheten i besluten. Är mer och mer levande, sårbar och mänsklig. Så 2011 har för mig varit det i särklass bästa året av mitt liv. Att våga visa sig vara personlig och sårbar - smärtar på ett vackert vis. Miss Universum. Insida och utsida. Levande. Skrämmer mig själv -väcker mig till liv. Så ja, det är en God morgon! förmiddag, snarare. [FET]Anledningen till att jag kan dela med mig av mig själv, i den utsträckning som jag gör, är därför att ni för mig saknar ansikten men inte identiteter. Jag klär av mig naken för er. Ofta. Ni är för mig ett vackert möte, som för mig är ett av de vackraste möten jag mött, utan att vi egentligen mötts. TACK![/FET] //Linni[/KURSIV]

Kommentarer

20 december 2011 10:40

Troxii

Meeeh, jag vill också ha träningsvärk... Som jag tog i igår.. Den kommer säkert imorn. ;) Pepp!
20 december 2011 10:42

linni

Ja, träningsvärken kan ju komma retroaktivt någon dag efter har jag hört :P

Logga in för att skriva en kommentar.