En karneval drog fram ifrån ingenstans (liksom tankarna)

[KURSIV] när jag som bäst skummar och läser, dundrar en karneval fram. Mycket liv och rörelse. Lurarna med musik dras ur för att nu finns det live ståhoj mitt framför uteserveringen. Njutbart och tro det eller ej men jag lyckades läsa. Mellans läsandet och dundret far en tanke av oro, ovisshet och uppsluppenhet fram. Jag har en förhoppning som jag burit inom mig sen årets början och på något sätt har jag insett att min förhoppning varit fiktiv och ett önsketänkande. Jag har aktivt försökt KBTa bort att analysera, tänka och hoppas på det som ter sigsjälvklart. Besvikelse står jag helt bakom då förhoppningarna varit mina fiktiva och analyserna bygge på dimma och luft, det är bara mitt skruvade huvud, mina icke världsförankrade analyser och mitt hopp som jag KBTat. Det som egentligen skulle behövt är en ren och skär lobotomering så att min naivitet, min förhoppningsfulla värld står verkligheten närmare. Mantrat ekar: Du duger. Du kan. Du kommer att lyckad. Du är inte misslyckad. Du behöver inte passa in för att vara andra tillags. Du duge som du är. Ge inte upp, ge aldrig upp! Ändå känner jag en besvikelse och ett visst misslyckande i att mitt huvud dragit iväg på egna upptåg i den fiktiva världen! Åter till boken om organisation och kön. //Linni [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.