En släng av måndagsångest på en tisdag...

[KURSIV]Lindrig tisdagsångest får jag väl erkänna att det är. Jag försöker reda ut vad begreppet måndagsångest faktiskt innebär. Vad är det egentligen som orsakar den där malande oron i magen. Jag trivs på mitt jobb. Kollegorna är toppen och jag njuter av allt nytt. Fast ändå smyger sig den där känslan på ifrån ingenstans och breder ut sig överallt. Oftast infinner den sig på söndagskvällen alternativt på vägen till jobbet. I slutet av förra veckan var det turbullent och jag fick rycka ut med brandsläckare och släcka alla bränder som blossat upp här och där. Utrustad med okunskap, orutin bekämpar jag bränderna. Jag har lyckligtvis kollegor som stöttar mig. Känslan av oro inför mina beslut, mitt agerande och följderna av samtliga aktioner gör att en inneboende osäkerhet växer. Den växer obefogat och i takt med den växer måndagsångesten frodig och kommer på gästbesök. Fast jag vill inte ha den här. Den hämmar mig. Jag stannar till i utvecklingen. Obefogad oro, osäkerhet och känslan av att stå ensam är outgrundad främst med tanke på att jag har hjälpsamma kollegor. Jag tänker här och nu bestämma mig för att aktivt arbeta för att inte känna oro och otrygg i kollegialt stöd. Gällande osäkerheten får jag erkänna mig själv som nybörjare och med egenheten och rutinen kommer jag att vara mindre osäker. Jag har blivit anställd som ny, nyutexaminerad och jag ska inte ställa en massa krav på mig själv som ingen annan har. Mina högt uppsatta krav på mig själv medför en känslanV av att misslyckande vilket jag tror genererar i någon form av prestations ångest. Jag måste verkligen lära mig att tillåta mig själv att vara ny, våga göra fel och vara oförstående. Jag är dock medveten om att det ligger en styrka i att jag vill lära mig, vill kunna och förstå allt så fort som det bara går. Fast lika mycket som det är en styrka är det svaghet av rang. I alla fall för mitt eget välmående. Nej, som min kloka far säger; Linni, du kan omöjligt kunna det de kan som jobbat länge på arbetsplatsen kan och definitivt inte på några veckorstid. Detta är ett faktum och jag tänker dessutom låta farmors evigt klingand uppmaning till mig får eka i mitt huvud; Skynda långsamt. Jag lutar mig tillbaka och tänker njuta av den kravalösa tillvaro jag kan ha som nyutexaminerad och nyanställd. Provanställning i alla ära, men jag ska luta mig tillbaka och försöka att tagga ner mina eget uppsatta krav på migsjälv. Ingen annan vajar så högt uppsatta krav på mig som jag själv har. Dumt. Godnatt prestationskrav, oro och måndagsångest. Godmorgon nybörjarefrid! [ /KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.