Ett år klokare

Dagarna har flutit ihop. Åren går. 36 jordsnurr har jag hängt med. 36 år av liv. Först de sista 4 åren har jag på riktigt kunnat leva. Valt min tillvaro som jag vill ha och behöver den. Jag lever för att jag är värd att fylla mina dagar, veckor, månader och år med medningsfullhet. 

Meningen med livet kan det vara att leva. Senaste året har jag varit levande men har saknat gnistan i vardagen, den extra kryddan av genuin glädje. Dansglädje. Jo, för visso har året varit vackert, hjärtligt och varmt. Jag har vänner, familj, katt och en kär pojkvän. 

På min födelsedag, tog jag mina första stapplande steg på dansgolvet. Nypremiär. Där kom den levande Linni tillbaka efter att ha varit i dvala i 11 månader. Dansglädjen. Fortfarande smärtpåverkad trots försiktighet och begräninsingar i antalet danser. Limiterat vad en nyopererad kropp och smärtsamma leder tillåter. Ändå fullständig dansglycka.

Årsdagen har varit fylld av lycka. Vänner. Skratt och kärlek. De följande dagarna har dessvärre magen styrt och ställt till i tillvaron, illamående och ont. Det går att råda bot på, tror den hoppfulle. Kanske kan det vara så att jag reagerar på ett nytt kosttillskott. Återstår att se vad doktorn säger.

God onsdag till er kära Matdagbokare!