Ett liv går så fort, ett liv av värde går fort...

Ett förkastat liv.

Förkrossad mening.

En värdelöshet inför att ha tagit år i anspråk.

Slösat på andra människors tid.

Tagit andras luft i anspråk.

Livets dagar har nött och slitit på kroppen.

Att hat kan förgöra en människas blotta existens..

Hat föder varken lycka, glädje eller värme.

Avsky närs av hat, hat färgar det vita svart

urholkar det innersta av en kropp.

Matt blick med döden i sikte.

Livet var en meningslöshet personifierad.

Det egna livet var ett oseriöst försök att betyda.

Göra avtryck.

Tillfällen togs aldrig som möjligheter.

Möjligheter sågs som svek.

Kärlek ter sig som ett hån mot prestige.

Ära i att vara värdig sin egen ryggrad.

Rätt ska vara rätt oavsett om det kostar livslust.

Livet glöd släcks genom att alla eldar bländar,

bränner och förkolnar allt äkta och värdefullt.

Bitterheten tar överhanden och istället för att nära sig på andra,

börjar den ständiga hungren gnaga på den egna kroppen.

Inifrån äts näringsfattiga stycken av jaget.

Föraktet för sig själv, egna valen och det egna värdet

Tyngs ner av ånger, oro och ofullkomlighet.

Ett liv går så fort, ett liv av värde går fort.

Ett ovärdigt liv verkar passera i revy innan det ens hänt.

Bitterheten, hatet och kylan bryter ner en kropp,

Ålderdomen kommer som ett straff snarare en ynnest att få uppleva.

Krämporna värker kroppsligen sönder själen.

Ett liv, för vem? För vad?

Vem minns den grå, kalla och ensamma?

Härmed sänder jag ett avsked till tomhetens tjänare.

Tack för den lärdom som du gav mig.

Må dagarna vara dig skonsamma och att du finner en mening.

Med värme, kärlek och önskan om att göra rätt släpper jag dig fri.

I samma stund blev jag är egen,

levande och mitt liv blev nu mer levande, betydelsefullt och äkta!

Logga in för att skriva en kommentar.