Försöker tråckla ihop mig på vägen hem i takt med mil läggs till mil på rälsen

[KURSIV]Varje veckoslut går mitt hjärta i tusen bitar. Hela jag krackelerar. Min syn blir drastiskt försämrad. Hjärtat blir likt en iskristall skört, isande genomskinligt och tappar form och förvandlas till oregelbundna taggar. Tankarna går inte att tänka utan endast känna. Helgens minnesbilder susar förbi. Jag känner. Farväl, för länge och för vem. Jag krymper med ordet och gesten till att bli mindre än synlig för blotta ögat. Lugn. Hopp. Oro. Förtvivlan. Riktig kärlek värker. Riktig oro för dem man älskade tär på en. Eländigt att det ska få lov att vara såhär jävligt att älska någon. Att ovissheten får gnaga på en. Att övergivenheten får tugga bäst den vill. Det mest påfrestande av allt är inte något av det nämnda. Maktlösheten, den slår mig sönder och samman. Blåmärken som inte hinner läka innan nästa helgen kommer. Känner mig sönderslagen, av verklighetens avsaknad av försoning. Ingen rim och reson vad som är mänskligt eller rättvist. Jag hör små fragment av farväl i din ton, dina ord och din blick speglar stundtals en viftande hand. Jag brister inombords och samtidigt tänker jag att det är du i nuet som säger så. Inget roligt farväl. Bara en kärleksförklaring till din egen Linni. "Den underbara Linni", hon är allt annat än underbar att vara. Inom henne slåss det onda mot det goda. Jordskalv, ovädersskurar, eldsvådor, storm och allehanda naturkatastrofer avlöser den ena efter dem andra. Jag står mitt i allt med mitt sårigt trasiga hjärta i handen. Blött, stripigt hår. Sur klänning. Ett vitt pärlarmband. Vattning blick. Så minska och sårbar att det är oförskämt. Älskade du, älskade jag. Vi klara en vecka till. Kan inte nog längta till nästa helg för att få se dig i din renaste form. Om än påtagligt sargad av cancern. Påtagligt härjad av värk. Så liten och så skör, ändå vackrare än någonsin. Du är du. Farväl på ett tag. På tåget mot min egen stad. Försöker tillfälligt stoppa tillbaka mitt såriga hjärta för att tråckla ihop mitt öppna bröst för att kunna hantera en arbetsvecka. [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.