For the better!

[KURSIV] Ibland kan jag tycka att tillvaron slår knut på sig själv nästintill. Mitt i denna hårt slagna stekel sitter jag fast. Fastbunden. Mina händer är ytterligare bundna av frustrationens och ångestens rep. Oförmögen att ropa. Maktlös likt omyndig. Den här gången har jag sedan ett antal månader varit hårt surrad kring förutsättningarna omkring mig i min arbetsmiljö. Skillnaden är att jag denna gång jobbar med något jag faktiskt brinner och som jag verkligen vill fortsätta med. I viss plån påverkar detta nog hur jag trots allt mimat knappt läsbara meningar om situationen till min chef. På senare tid har orden väl artikulerats på grund att att min arbetsmiljö känns orimlig och hindrar mig från att utöva mina arbetsuppgifter. Jag vill ändå hävda att jag vuxit till mig i kommunikationen kring min situation för att inte må dåligt och förbli stressad. Även om jag inte kan säga att stressen enkom är min, så påverkar dem mig och jag bär den i mina händer om om den vore min egen, vilket den också blir efter ett tag. Sträcker på mig på. Stolt. Som en tupp sprätter jag omkring och begrundar hur jag städat i min egen hönsgård. Pickar och plocket i KBTverktygslådan. Polerar verktygen; motion, kommunikation och icke flexibel arbetstid. Funderar på om jag ska förgylla dessa. Laddat möte. Resultatet blev förändring. På gott och på ont. En vinst för min del. En vinst för de andra parterna liksom för verksamhetens. Är inte säker på att lösningarna välkomnades lika stort som av mig. Jag ser vinsten. En del ser förlusten. Jag ser möjligheten. En del ser problemen. Jag ser framåt. Andra ser ner i marken och stampar i det förflutna och ser sin situation som orättvis. Så jag visslar och sjunger av lättnad emedan andra vrider sig i våndor över förändring och grubblerier. Undrar om jag någonsin kommer att blir accepterad för den jag är och förstådd för det jag gör i arbetslivet sv andra än min personal och min chef. Kommer jag alltid stöta på patrull med kollegor/studiekamrater då jag är optimistisk, lösningsfokuserad och ointresserad av spekulationer och skitsnack? Å andra sidan har jag familj och vänner som accepterar mig, älskar mig för den jag är. Det är huvudsaken. Jag tröstar mig med att jag på arbete har kollegor i periferin som mår väl, tillför dagarna arbetsglädje och min fantastiska personal gör att jag mer än gärna går till jobbet. Så jag har det bra. For the better, för alla. Hatten av för alla erfarenheter jag får, många, olika och i ett jäkla tempo, med jag älskar det. Arbetslivet. Förändringarna. Framtiden. Godmorgon från en kvittrande Linni med träningsvärk. Träningsfri Torsdag idag i alla fall. Ha en bra dag! [/KURSIV]

Kommentarer

28 februari 2013 10:44

Matso

Du skriver så bra, men jag tycker det är svårt med kursivt. Ha en bra dag!

Logga in för att skriva en kommentar.