icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2576170
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
30 mars 2012 17:24

Fredagen fortskrider och tankarna vandrar iväg..

[KURSIV] njutbar som en sommardag. Sitter på tåget mot Stockholm. Min barndomsvän fyller ärofyllda trettio år. Om några dagar. Hon firas i helgen. Trettio, det drabbar samtliga 82:or detta året. Inget att hänga läpp för. Jag fyller tidigare på året än de flesta. Saknar åldernoja. Den är obefintlig för mig, i mitt liv. Inte i min barndomsväns liv heller, hon är så i fas. Gift, fin bostad, bil, jobb och reser tillsammans med sin man. Inte illa det inte. Ser fram emot en trivsam helg i Stockholm hos min fina vän och i sällskap med många an hennes vänner. Ombokad plats på fredagståget till Stockholm, inte ett väl övervägt beslut. Ståplats för många. Jag såg till att slå mig ner på första bästa plats, i hopp om att ingen äger rätten till den. Funkar än så länge. Har ätit en god surdegsmacka med gevrèost och rödbetor på. Gudomligt gott. Levererat av Coffehouse. Gillar de starkt. Tänkte på min förlust Eli. Känslan av en förlust av det jag enkom lärt känna delar av. Fått se det bästa. Blundat för det sämsta. Älskade det vackra, det som var vackrare än det vackraste vackra i en människa i dess renaste form. Jag är tacksam mötet även om mina försvarsmekanismer varnade högt och tydligt, ändock ignorerade jag dem. Det sorgliga är att jag saknar. Sörjer. Låter det smärta. Mötet som frös inne. Sanningen som förvandlade allt till is. Förstelnad i flera veckor. Frostbitna kinder av kalla tårar under många dagars tid. Det gör ont att du hamnat så fel. Bortom allt för mig begripligt. Jag fascinerades av dig. Manipulerades i viss mån. Med glädje lät jag mig svepas med. Känslorna fick leva ut. Förhoppningarna blomstrade. Du gav mig sanningar och bekräftelser. Kanske bara anpassade för att möta mig. Sanningar som gjorde mot gott. Aldrig hade jag kunnat ana att du var mina raka motsats. Utan krav, utan press och utan stress förankrad i etik och moral lik min. Nordpolen mötte sydpolen för en kort stund. Vid ekvatorn i förvirring blev vårt möte unikt och genuint. Käre värld, du och jag hade något vackert gemensamt. Frågan är om det var den riktiga verkligheten som uppenbarade sig för en stund eller om det var en verklighet gestaltad av dig, för mig. Du hade kunnat rädda mig teoretiskt. Jag hade kunnat rädda dig. Vi hade kunnat rent teoretiskt rädda världen ihop. Nu är det stängt. Omöjligt. Det är helt omöjligt för mig att möta dig. Möta dig utan rädsla och oro. Du stängde dörren. Dörren stängs nu om dig. Jag står utanför och begriper sällan någonting av allting. Eli, för dig skulle allt kunna vara möjligt. Dricker loka. Låter ögonen fyllas med tårar. Saknaden får hålla mig i sin famn en kort stund. Väcks hastigt av verkligheten och det faktum att sminket rinner. I en full kupé är det svårmanövrerat, men möjligt att häva. Stänger om minnena och smärtan förankrad i Eli. Jag har fått ett livstidsstraff innebärande en osläckbar törst efter att få veta sanningen om dig eller att bakom galler förhindras att möta dig fysiskt. Fredag, det är en ynnest att få låta tankarna vandra som de vill utan krav på någonting. Känslorna får lov att ströva omkring på vardagligt okända marker. Lyckligt lottad som njuter av fredagen i sällskap med mig själv.. Kram Linni [/KURSIV]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.