Fröken i storlek 40 är numera friställd ifrån jobbsökarkurs..

och har traskat runt för att inte komma hem och säcka ihop i soffan. Somna. Sova hela dagen. Är så trött. Orkar inte mycket mer än att existera. Knappt ens det orkar jag. Haft långsamtal med en kompis som också är mellan jobb. Parallellt betlade jag en räknar, provade och köpte ett par byxor samt traskade till och från stan. Nästan som att man träffats på riktigt en förmiddag som denna. Det är de där telefonsamtalen som gör att det känns att man trots avstånd ses ofta. På MQ. Mitt happyplace. Rea med 70% på allt. Åhh salig som får svävade jag fram mellan ställningarna. Alla plagg platsar i min garderob. Alla platsar inte på min kropp heller, inte än. Platsar inte min fattiga plånbok i dagsläget. Mellan jobb utan a-kassa. Jag är en MQ-tjej. Alla andra klädkedjor kan slänga sig i väggen. Jag klär mig enkelt, klassiskt - ja kanske till och med tråkigt. Fast som en tjej sa för fler år sedan, "meD så mycket personlighet och utstrålning som du har, då behöver du inte ha något annat än klassiska kläder" och menade att jag syntes ändå. Det där är en av de vackraste komplimanger jag någonsin fått, bär den med mig i hjärtat än idag. Svarta byxor. En present ifrån en barndomsvän. Omtanke ifrån en vän som känner mig och lever med mig även om vi bor mil ifrån varandra. Hon är en riktig vän. En vän jag aldrig skulle överlevt utan. Guld. Lycka. Mina svarta byxor. Storlek 40! Alltså två storlekar mindre än de andra MQ-byxorna som köptes i September. Byxorna gick på då. Nu faller de av. De nya byxorna gick på efter att jag tryckt ner mig själv i dem, lyckats knäppa. [FET]Således har jag även storlek 40 i c:o Stockholm byxorna [/FET](som är små i storlekarna) i jämförelse med andra mindre fancy byxor. Bara tre storlekar kvar sen är jag i mål. Fem storlekar har jag kämpat bort redan.. Hade före utmattningen, ohälsan och den kolossala stressen, storlek 34/36 i byxor. Eftersträvansvärt att komma i mina lyxbyxor som hänger i garderoben och väntar. Parallellt krymper jag mig själv. Till juni önskar jag kunna komma i de efterlängtade plaggen. Känns rimligt eftersom på de senaste månaderna har jag trillat ner två storlekar. Hoppfull och håller siktet inställd, fast fortsätter en kravlös strävan mot mål och resultat. Tröttheten. Obotligt trött är jag. Så nu blir det till att vila. Vila är det jag sällan gör. Nu ska jag lära mig. Natti Natti. //Linni i strl 40

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.