Går i bitar

[KURSIV] Så rör mig inte. Prata inte med mig. Titta inte mig i ögonen. Käraste omgivning låt mig passera genomskinligt grå som en tår. Osynlig för alla. Jag vandrar omkring i mitt egna vakuum. På arbetet presterar jag och kämpar med vardagens alla göromål. Lyckligtvis är min arbetstid fylld med utmaningar av olika slag och av olika rang. Ingen tid för eftertanke. Ingen tid för känslor. Robotlikt tar jag mig igenom allt. Konsten att stänga av mig själv är något jag behärskar med största säkerhet. Autopilot. Kroppen gör. Huvudet tänker logiskt. På vägen från jobbet till träningen då hinner verkligheten ikapp mig. Känslorna tar ett fast famngrepp pm mig. Jag försöker åka mig ur, sitter fast. Där faller tårarna. Där känns känslorna för en kort stund. För en kort stund är jag Linni. Ett öppet sår som smärtar likt brukligt. Mitt vakuum är tryggt, tack vara det i kombination med min förmåga att stänga av mig själv, hanterar jag min vardag över förväntan. Ingen förnekelse, bara en skonsam flykt bortom smärtsam verklighet. Linni tar verkligheten för vad den är. Ser tiden an. Kan inte göra något annat. Som sagt och på inrådan av klokheten, jag mår nog bäst av att vara på arbetet och hålla mig själv sysselsatt. Godmorgon arbetsdag! Träningsvärken sitter som en smeck men jag staplar tappert på. Mot träningen även i afton, likt alla andra aftnar i veckan :) Kram från Linni som åter går in i sitt sunda vakuum. [/KURSIV]

Kommentarer

1 februari 2013 15:00

linni

Tack för sin omtanke <3 Hoppas du får en skön fredag. Pepp för helg!! Kram Linni
30 januari 2013 08:02

farmis

Med vemod läser jag vad du skriver. Känner mig ledsen för din skull, men också glad för du låter stark. När du går in i ditt sunda vakum tänker jag på dig.

Logga in för att skriva en kommentar.