Godmorgon Tisdag av mulet och regn!

[KURSIV]Jag sitter på min plats på bussen till jobbet. Jag har laddat mina lurar med sommar. P1, sommar och vinter förgyller mina resdagar. Mitt pendlande matar mig med extra tid, utrymme för att orkanartat väl nuet. Jag njuter varje morgon och eftermiddag av att få lära känna olika kända och en del för mig okända människors livsöden, styrkor och svagheter. Jag lyssnar, matas och njuter. Jag kan inte annat än att älska sr.se och de fantastiska podversionerna av sommar och vinter i P1. Rekommenderar jag skarpt. Avkopplande och intressant, igår lyssnade jag på Henrik Hjelt och Ingvar Kamprad. Idag möter jag Petter Stordalen. Spännande att möta människor bakom sina karriärer, proffessioner och allehanda fasade. Jag har under några veckor lagt bloggandet lite åt sidan. Jag har haft fullt fokus på att klistra ihop migsjälv. Sorgen krossade mig, jag sipprade ut mellan skärvorna. Mitt ibland allt söndrigt ska jag ta mig samman dag för dag då jag är nytillsatt chef i en ny kommun där jag inte känner någon. Varje arbetsdag är en uppvisning, inlärningsperiod och en enda prövning från morgon till kväll. Sorg, karriär och livet i övrigt med sjuka anhöriga tar hår på Linni. Stolt kan jag säga att jag bortprioriterat att skriva. Det är något relativt nytt för mig att på ett intibktivt och naturligt sätt prioritera bort för att orka. Jag har klistrat ihop mig, har inte mönsterpassat bitarna av mig själv väl. På måfå har jag blivit hel och de flesta bitar är nog på plats. Jag gillar att gå till jobbet. Gillar att lära känna mina nya kollegor och inte minst min nya arbetsgrupper. Så spännande. Jag dansade runt på Sportlife vid fem tillfällen i förra vecka. Gillar`t. Denna vecka blir det troligen bara tre, men jag ser fram emot sköna promenader istället. På tal om promenader, jag tror att jag måste återinförskaffa en stegräknare på studs! Tappade den förra ju :( Å sen har jag faktiskt tänkt att börja registrera min motion. Jag tänker fortsätta att lyssna på hunger och mättnad. Att. Börja kcalberäkna slaviskt efter ett års avvänjning vore ett steg i fel riktning. Faktiskt. Jag måste faktiskt lita på mig själv. Inte kontrollera mig själv. Desto mer jag kontrollerar desto mer tillåter jag mig själv att inte klara av något. Jag måste kunna lita på hunger och mättnad och på kroppen. Kroppen är klok. Huvudet är däremot inte alltid så klokt. Genom att skriva in mina motionskalorier kommer jag förhoppningsvis kunna förnuftigt resonera mig fram till en klok syn på kost och att mina faktiska kroppsliga förändringar inte troligt beror på en horribel och ologiskvikuppgång under dagen. Hursom, en ny svensk sommardag väntar. Regn. Klibbigt väder. Godmorgon Matdagboken. [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.