Höga valv där toner av hopp studsar mot väggarna

Sprickan. Där ljus släpps in. https://www.youtube.com/watch?v=5ma5tF6TJpA Där livet är där allt som finns får en färg. Form. Ett liv. En mening. Ett synligt värde. Förståelse. Brukar tänka att i varje människa finns en spricka. En spricka av svaghet, en brist och en mindre fashonabel egenhet. Samtidigt som sprickan är mindre attraktiv i sig, så är det även det som gör människan till den hon faktiskt är. Just den geniuna uppsättning gener tillsammans med denna karakäristika. Egenhet som gör människan till unik. Till just den. Med personnumer. En av sitt slag. Det är genom springan som ljuset släpps in. När någon väl ser dina svagheter det är då de verkligen kan se dig. Dig. Se den riktiga människan. Den av kött och blod. Den sårbara och individen. Den som kräver all respekt för att den är värd det. För att den behöver det. För att den klarar sig inte utan den. Utan respekt, då vittrar hela människan sönder.

Sprickor lappas aldrig ihop. Tätas inte. De är beständiga på sitt sätt. Det glipar. Vittnar om en känslighet. Mänsklighet. Det handlar om att älska de olikheter som gör var och en till unika. Förhålla sig till dem. Se dem för vad de är. Belysa dem med värme och kärlek för de tillsammans med genetiska koden är det sanna personnumret av en person. Du. Däremot är det inte lättare för det. Däremot är det äkta kärlek när människor överbrygger och stärker upp kring sprickorna då de tillsammans gör varandra starkare. Sprickorna släpper på något vis in mer ljus. Det mänskliga blir mänskligare. Vackrare. Mer innerligt. På riktigt. Då uppstår toner.

Vänskaper av alla de slag, de är vackrare än man ibland tänker på. Tacksamhet för de fina människor som finns, med sprickor där ljuset faller. Vänskapens höga valv låter tonerna av det vackraste svagheter och kompletterande styrkor utgöra väggarna. Vad vore livet. Vad vore människan utan vänskaper av detta slag. 

Ibland bildas en spricka i tillvaron. I livet. Det är där ljuset kommer in, det är då man är levande. Det är när tillvarons valv låter väggarna utgöras av de oändliga möjlighterna som kompletterar svårigheterma som tonerna kommer till - då är vägen till lyckans melodi ett trivsamt stycke att dansa till.