icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2580051
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
1 februari 2013 14:23

I can take care of you

[KURSIV] Behöver någon ta hand om en? Ensam sägs vara stark. För den som är stark är den aldrig ensam. Står man då över behovet av att vara behövd? Är man odödlig och står sig då aldrig slätt inför någon eller något? Ensam, är man då så stark man inte behöver någon och således inte tillåter någon att omfamna en. Ingen får se behoven. Finns behov? Aldrig svag? Alltid gående. Står står aldrig still. Hinner inte känna efter eller reflektera över sig själv. Behöver jag någon som tar han om mig? Jag omfamnar gärna världen med värme, omtanke och uppriktiga känslor. Kräver inte hälften tillbaka av världen. Ger gärna mig själv, ser spegelbilden av andra och sällan mig själv. Jag andas därför finns jag. Jag gråter därför känner jag. Jag finns därför tänker jag. Tror att jag börjar känna ett visst mått av avsmak inför "ensam är stark". Förtrycket av en mänsklighet bor i orden. Kuvad under att överleva. Leva på egna premisser i alla ära, fast även om man är stark ensam kanske något innehåll från annat håll borde fylla tillvaron till så mycket mer än bara meningsfull. Mina fingrar med nymålade naglar dansar över tangenterna samtidigt som tänkande tankars skrivs inom mig. På pränt. Ibland möter man människor som är starka, så starka att man förbluffas. Samtidigt är de till för andra. Alla andra går före. Gör allt för andra men för sig själv kan man knappt tillåta ett läkarbesök, en ledighet eller vardaglig omtanke. Där och då i de mötet inser jag hur lite omtanken egentligen är värd om man inte kan ta hand om sig själv. På bekostnad av vem? För vem? Och hur mycket kan man egentligen ge sv sig själv om man själv går i bitar. Bit för bit trasas sönder till mindre kross. Vackert är omtanke, styrka är eftersträvansvärt. Ensam får inte utesluta samhörighet. Balansen mellan omtanke, styrka och gemenskap gör livet levande istället för ett ständigt överlevande. Jag inser att jag ibland andas för att andra ska leva snarare än för att jag ska leva. Igenom ande möter jag faktiskt mig själv, på ett reflekterande vis. Värd att leva för mig. Värd att sänka garden och tillåta mig själv att känna behovet av att behöva bli omhändertagen. Omtanke för mig. Mänsklig. Min kära Vän sa; "Linni har så många att ta hänsyn till och anpassa sig till. Det är jobbigt för dig.." -den omtänksamheten och den klarsyntheten gör att jag jag älskar henne som få andra. Enda gång sagt, det gick rakt in i mitt djupröda hjärta. Slår ett extra slag för henne. Om det nu hjälper henne, men hoppas gör jag. Jag behöver ingen! Pyttsan, jag behöver de jag behöver. Fast jag behöver mer än jag själv tillåter att känna. Men jag inser att jag behöver. Någon. Ensam är stark, jag men är den svagaste länken i ett eget välbefinnande. Jag är stark för att överleva. Har behövt överleva, fast hädanefter tänker jag låta mig själv känna efter vad jag behöver, för jag vill inte bra avtrubbat stark. Jag vill bli skör, blödande och tillåta mig själv att vilja bli och faktiskt bli omfamnad och omtänkt av de som vill. Fredag på väg mot en fåtölj på ett sjukhus, nära min älskade vän. [/KURSIV]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.