I kras, kalas eller i fas.
Att livet aldrig lär mig.
Att jag aldrig lyckas knäcka koden.
Aldrig förstå värdet i mig själv.
Gång på gång blir jag söndertrasad.
Låter fransarna flyga i vinden.
Varje gång jag sträcker fram handen med mitt nakna jag, överräcker mig till någon med tillit.
Varje gång blir skör som glas.
Krasar när jag vårdslöst tappas mot marken.
Livet får mig att gång på gång överlämnande mig men samma brinnande förhoppning, om att bli älskar och uppskattad.
Livet upprepar och låter min tillit i min nakna kropp gå i kras. I tusen bitar. Säg mig, hur många fler gånger innan någon älskar mig villkorslöst och på riktigt?
Jag är så rädd att jag slänger mig själv i marken innan någon annan hinner före. Jag är i alla fall mig själv trogen. Livet tacksamt, att jag inte underskattar mitt värde. Jag går i kras innan, jag reagerar innan jag underlåter mig att bli tagen för given och genomskinlig.
Idag blir det måndag oavsett om jag är i kras, ska på kalas eller fas.
God måndag.
I väntan på vågen, Linni💔
Gillar
Kommentarer
-
-
💔det blir bättre och bättre ju mer man står upp för sig. Men måndag blir det oavsett ;)
ha en fin måndag du!
Logga in för att skriva en kommentar.