ibland är det ensamt när man ska nå sina mål...

[KURSIV]man strävar efter det man ser fram emot, man engagerar sig och satsar helhjärtat. Oavsett vad målet är så känns vägen dit ganska ensam. Jag har ett mål som jag strävar efter; Att må bra och bli fri från stress. Vägen dit är inte spikrak, den är inte konfliktfri och framför allt den är inte stöttad av någon annan än jag själv, då det enkom är jag som vet vart jag är på väg, för vem och framför allt är det jag som måste ta besluten vid vart vägskäl. Jag kämpar med slutet på mina studier, mot min stress och mina invanda beteenden. Jag försöker må bra fysiskt genom att inte stressa samtidigt som jag inte får vågstressa eller matstressa. Att mat stressar mig är ett faktum. Att kämpa mot mina två huvudsakliga mål är en daglig kamp. Låter kanske lite banalt att kalla det kamp. För mig innebär vägen mot att nå mina mål att ständigt ifrågasätta mig själv, mina prioriteringar och mina väl. Att jag idag känner mig ensam på min väg mot att bli fri från stress och må bra ligger mycket i att jag varit sjuk*2 de senaste månaderna. Sjuk = icke produktivitet. Här sitter jag med ambition, motivation och kommer ingen stans. Hur sjukt är inte detta?! Jag trodde för några år sen att detta skepp aldrig skulle vända, men det har det ju gjort. En dipp innebär inte att jag är tillbaka på ruta ett. Vad det innebär är att jag är mänsklig. Inte robot så som jag varit tidigare i många år. JAG SKA KLARA DETTA! *min examen *söka jobb på min fullmatade CV *sluta stressa och må bra dvs komma i form. *kanske hamna i gbg som jag så länge sett fram emot. slippa vara luspank och låst i en stad där man inte känner sig hemma. MÅLET är värt resan, så måste man tänka. Annars blir resan mot stressfri och bra måeende mindre lockande att göra. Så Linni, var sjuk idag, pyssla, sov och imorgon är en ny dag, nya krafter och så ska du ta studierna med storm! Det behöver inte vara ensamt om man ser det som ett äventyr kanske?! peppkram till mig själv å en kram till er, såklart.[/KURSIV]

Kommentarer

15 januari 2011 17:41

jaropi

Jag tror du är på god väg att nå dina mål,, du skriver sunt så jag peppar dig vidare o hoppas du kommer upp o får lite mer go,, kram kram
15 januari 2011 17:42

Yrla

hej ja ibland är det jobbigt känner till det. När jag är sjuk så blir det inte så mycket motion men då försöker jag vara glad över de få minuter som jag kan gå stavgång eller köra tai chi. Det är alltid bättre med 5 min än inget alls. Jag vet också hur det känns att ha gått in i väggen. Det är hemskt. Du får ta en dag i sänder o lyssna på din kropp. Under tiden kan du istället träna mentalt om du inte kan träna fysiskt. Mindfullness har funkat för mig. sänder peppkramar hälsn yrla
15 januari 2011 19:14

linni

Jaropi: Tack, ja man får hoppas på det, tack för omtanken! Yrla: Ja det är inte lätt, men oftast brukar det gå, sen dippar man en stund en dag så har jag i alla fall turen att komma tillbaka... Hoppas att det snart blir bättre. Ha en trevlig afton du. kram

Logga in för att skriva en kommentar.