Inget att förlora men allt att vinna...
För första gången på 32 år har jag inget att förlora. Inte mig själv. Ingen omkring mig att förlora. Ingen kan gå förlorad på bekostnad av mitt samvete. Ingen skuld över hur jag borde vara. Alla väljer. Framför allt väljer jag nu. Jag väljer mig. De som väljer bort mig gör det av mycket goda skäl. Skäl som för mig inte behöver begripas. Inte försöka respekteras som giltiga utifrån min ståndpunkt. Bara accepteras. Således befrias jag från ständig analys för att skapa en begriplighet. Just nu är jag befriad från tyglarna. Ingen kan skuldbelägga mig. Jag är fri att andas, gå och stå.
En livskris av rang. Ett kaos. En orimlig tillvaro. Oförklarlig. Oförstålig. Ett gitter av livets olika skrävor. I små fina bitar. Mosaik. Som kan klistras ihop i osymetri. Just mitt i livets kaos finns inget att förlora. Bara allt att vinna. Öppnar upp dörren för livet. Bring it on!
Med ena foten i ovisshhet. Med andra i otryggheten. Där balanserar man som mest levande och orädd. Det enda som måste hålla balansen är jag. JAG är fokuset i livets uppror. Jag, jag, jag. Allt annat är viktigt men inget som jag just nu ska ens försöka luta mig mot. Står själv. Då finns inget att förlora. Vad är det värsta som kan hända? Att jag måste lägga mig ner på rygg och låta sommaregnet ösa ner över mig och mitt totala men tillfälliga fördärv. Det är bara att vänta in solen, torka och resa sig upp igen.
Inga förluster, bara vinster att hämta.
//Linni
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.