Inget sitter rätt idag...

[KURSIV]allt skaver. Glider upp. Glider ner. Sitter illa. Känner mig puffig. Min arm värker. Den där nedrans frakturen i armbågen. Den som borde läkt. Vid det här laget bore varit smärtfri. Har troligen sovit på något knepigt vis, så att armen hamnat i kläm. Smärta, oförmåga att böra det jag ska utan att besväras gör mig på ett förträffligt irriterad och ocharmig. Bältet på bussen kväver mig, byxorna sitter illa så att min mage väller ut under tröjkanten. Idag är allt slit fördjäves. Vaknade fetare än någonsin, fulare än mitt öga aldrig förr skådat och obekvämare än obekvämast. Till och med upplever jag att mitt headset väger flera ton och gör mig mer eller mindre hämmad till rörelseförmåga. Jag vet inte om det är sömnbristen, kvinnliga cykeln, mycket att göra eller för dålig kosthållning denna veckan eller om det är min smärtande arm som förvandlat mig till ett otacksamt äckel dagen till ära. Igår streamade jag ett avsnitt på TV4play som handlade om Riktigt överviktiga personer och hur de tillsammans med en träningscoach skulle återta kontrollen över sina liv under ett års tid skulle denna förändringen ske. Jag tänkte att detta skulle kunna peppa mig och göra mig stolt... Jag hade dock totalt slagit glömme på att jag totalt saknar egen kroppsuppfattning samt ogillar övervikt och deformerade kroppar (främst min egen även då den krymper). Jag beskådade med avsmak programmet med imponerades över hur hårt hon kämpade, hur hon slog undan sitt maktmissbruk och valde förändringen och hälsan före allt. Jag våndades dock av bilderna på hennes kraftigt feta kropp, inte för att den var diket motbjudande utan mer att för mig fanns ett lika med tecken mellan den och min. Min kropp är långt ifrån likadana. Fast känslan etsade sig fast och jag upplever mina valkar (lika hennes) som mindre men ändå stora och befintliga. Jag har svårt att omvandla 173kg till 68kg i förhållande till kroppens längd. Jag kan inte för mitt liv beskriva hur fet jag var när jag var som fetast. Inte heller kan jag beskriva hur överviktig jag är idag. Sorgligt. Det lustiga med det här är att jag igår på träningen såg mig själv i spegeln och tänkte: "men titta där är ju en midja och snart är min kropp bättre formad". Jag blev stolt och nöjd. Det är så tråkigt att vara missnöjd med som själv hela tiden. Kroppen är omformad, hela tiden och emellanåt känner jag mig som Mumin eller Barbara mamman. Fast idag är jag överhängande Lilla My. Nu har jag krånglat av mig skarfen, ändrat på bältet och känner mig lite minde irriterad för stunden. [FET]Jag vill hylla alla er som kämpar och sliter med träning, kost och försöker finns en lroppsform mindre likt någon figur i en fantasifull barnbok! [/FET] Det vackra i en människa kommer innifån. Fast i ärlighetens namn måste man jobba bra mycket med insidan för att själv kunna uppfatta utsidan som vacker. Innifrån och ut. Kämpa. Vackrare än vi någonsin tror kommer vi att bli. PEPP! [/KURSIV]

Kommentarer

1 augusti 2012 07:29

Nos

Ibland har vi alla sådana dagar. Klokt skrivet av dug kring detta den inte skönheten, det är så sant så sant. Hoppas det känns bättre senare idag eller kanske imorgon. Pepp!
1 augusti 2012 11:07

mita0822

Vissa dagar vill man bara hoppa över, har man tur så hoppar man till en bättre:)
2 augusti 2012 17:23

linni

Noa: jag tror att alla eg är vackra men sällan för en själv :( pepp på dig! " Obesiety - a year to save my life" var det ja, helt rätt jojomaja! Ja, vis kan man tycka att man hade tur som inte hamnade där. Fast vilken pudding som tränar dem...så lite "otur" i turen trots allt :) Mita0822: vissa dagar får bara passera helt enkelt. Ny dag kommer därefter :) Snartdär: ja, de tre sista styckena läste jag om bara för att du påpekade dem för mig :) Peppkram. Kram och tack för att ni läser min rader! Kraaam

Logga in för att skriva en kommentar.