Inte hungrig. Men inte mätt. På livet.

Jag äter så att jag inte är hungrig men inte så att jag är mätt. Likt fasta. Behåller mina sinnen utan att hamna i paltkoma. Smakerna framträder var och en för sig. Livet har konturer, färger och former. Livet doftar. Smakar. Slår likt ett hjärta. Bultande slag. Dag för dag. Jag lever på knappa resurser. Knapp energi. Tillräcklig för att hålla mig vid medvetande. Vid liv. Vid mod. Ingen kraft över till att hålla upp en fasad. Inte möta konflikter. Inte hantera problem. Se sanningen bakom dolda budskap. Jag vandrar på bara fötter. Underlagen varierar. Asfalt. Grus. Gräs. Vatten. Lava.

När Linni beskådar världen naken. Då beskådas råmaterialet utan förfining. Inget filter. Utan analys. Det som passerar ögonen är sanningen. Oretuscherad. Okonstad verklighet. Estetik  sprungen ur naturens väder och vind. Hjärtat beskådar omvärlden genom öppna, lätt fuktade ögon. Axlarna är sänkta. Sinnet öppet. Vägen in är öppen. Hela bröstet är uppfläkt. Just där och då finns inget att förlora. Allt att vinna. Fallet blir inte långt. Omöjligt att knäcka den som redan är av på flertalet ställen. Men där ryggraden är rak, där egenvärdet högt skattat och där sann vilja att överleva styr det egna varandet. Grundläggande förutsättningar för övelevande. 

För första gången inser jag att livet är värt att leva. För att få leva finns allt att vinna. Ingen förlust kan någosin vara större än vinsten att ha levt, om än bara för en kort stund. Då just som lyckan knackar på dörren,  då öppnar jag glatt. Överskattar dess storhet hellre än att missa en chans att uppleva glädje i en ibillad lycka även om den inte säkert består. 

Just nu, njuter jag av att livet visar att lycka finns. Till för alla. För de som vågar släppa in den. Att känslan av ljuv värme finns. Påminner min om hur det känns när man lever. Väcker livet i en död kropp. Låter ögonen se skönhet. Attrahera viiljan i att fästa blicken mot framtid. Längtan efter att bli sedd. Betyda. Att ha ett värde för någon annan. Detta är min väg till att börja leva. 

De männiksor som möter mig med mitt bröst slårigt uppfläkt, de ser MIG. Får känna min puls. Smaka på tårarna. Se min själ forsa ut ur öppna sår. Känna hur en död återfår färg. Hur en gnista kan värma en frusen. På avstånd se hur jag ser mig själv. Börjar älska min egen excistens. Inte väcker jag livet i mig genom andra. Inte med hjälp av någon annan. Min kostgjorda andning kommer från mig själv. Min ärliga vilja att leva. För mig. Genom mina erfarenheter och oändlig kärlek från de jag saknar. Har mist. De som går brevid mig. Står vid min sida. De som närt mig med villkorslös kärlek. Min trygghet. Dåtid. Nutid. Min framtid.

Tack vara er är jag inte utsvulten. Inte heller hungrig. Men inte mätt. Mitt hjärta är av kött och blod. Öppet för världen. Se mig. Jag vågar se världen. Dig. Livet är nära att levas.