Jag älskar dig.

[KURSIV]... tre små ord. Vackra ord. Värmande. Eviga. Världen stannar till. Smakar mer. Jag älskar dig. Ord som säger vad jag känner för dig. Ord söta som socker. Ingen garanti för att du känner dig älskad av mig. Rent teoretiskt skulle jag kunna slå dig gul och blå, varje dag. Slå dig med ord. Slå dig handgripligen. Smärtar det mindre om du vet att du är älskad? Vad är det som säger att den som slår inte älskar den den slår? Upplevelsen av att älska någon är subjektiv. Liksom upplevelsen av att vara älskad är subjektiv. Jag har blivit slagen med ord. Olika ofta. I olika sammanhang. Av olika. Ord som märkt min hud med blåmärken. Blödande sår. Ärr. Jag faller för ord. Jag går sönder av desamma. Fast saken är att jag ändå alltid känt mig älskad. Om du säger att du älskar mig, då tar jag dig för ditt ord. Blir älskad. Älskas. Jag kan ställa mig frågande hur du kan älska mig när slagen måttas mot mitt hjärta. Fast alltid övertygad om att jag är älskad av dig. På ditt sätt. Det vore rent av förmätet annat. Om jag skulle sätta mig över huruvida du verkligen älskar mig. Däremot kan jag känna mig icke älskad. En kort stund. Övergående. Det är min känsla som jag själv får bemästra. Du älskar mig på ditt vis. Ditt vis är det enda viset du kan älska mig på. Det enda sättet jag kan få bli älskad av dig. Älskar du mig på ditt vis, då är jag tacksam för att vara älskad av dig. Jag kan inte kräva att du ska älska mig på ett sätt som är likt mitt eget sätt att älska andra på. Slå mig med rosor. Slå mig med kuddar. Slå mig med ord, hårda som sten. Slå mig med orkanvindar. Oavsett, är jag älskad av dig. Inte alltid på det vis jag önskar. Inte alltid på mina villkor. För en sak som alltid är på dina egna villkor är, hur du älskar mig. Därmed inte sagt att jag alltid kommer stå tacksam över det faktum att jag älskas. Ingen kan kräva att du ska älska mig. Ingen kan kräva mig att älska dig. Kärlek är okontrollerbart. Bygger på tillit. Du kan slå mig, med du vet att du är älskad. Jag kan låta mig bli slagen, för jag vet att jag är älskad. Med det sagt, jag älskar dig. Du säger dig älska mig. Det duger gott nog. Det runt omkring är inte ovidkommande. Vardagen kan nöta och tära på oss. Livet behandlar inte alltid älskade med värdighet. Utan rättvisa. Utan logik. Vinden sveper omkull det mest självklara. Ibland kan trösten ligga i att man är älskad. Allt annat är i det stora hela oviktigt. Jag älskar dig. Ovillkorligt. Oavsett hur vinden blåser. Däremot kan jag bara älska dig mitt vis. Utan att försvara, förklara eller obligera varför. Att älska och att vara älskad är vackrare än ord kan beskriva. //på buss mot Örebro [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.