Jag är inte ensam, egentligen är jag ju fri...

[KURSIV]Valet att se hur på sig själv, livet och världen - det är relativt. I helgen såg jag ensamhet. Ensamhet, ser jag idag inte som något dåligt. Ensam, övergivet och utan trygghet kontra Ensam, självständig och fri. Fri är ordet. Frihet. Jag har inget som håller mig tillbaka. Ingen att ta hänsyn till, ingen att anpassa mig efter och inga begränsningar. Frihet att forma mig, min tillvaro och mitt liv efter hur jag än önskar, vill och behagar. Ensam, jo men visst. Ensam i att göra mina val. Nytt. Främmande och okänd mark. Alltid har jag upplevt att jag prioriterad, valt och format min tillvaro efter vad jag vill. Inser idag att jag faktiskt varit slav under mitt cv. Nu behöver jag inte spetsa cv:et på bekostnad av mig själv. Mitt cv står sig väl i konkurrensen. Det gör jag också. Därför kan jag kosta på mig att vara just fri. Det konstiga är att det finns många klokheter som bor i mig, bara att dem inte alltid kommer fram i samtal med mig själv, utan där mina tankar försummas i känslor och okänslor. Shit, jag är verkligen helt fri. Önskar att det är så för alltid. Funderar på om man man KBT:a fram sin bestående frihet?[/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.