Jag hör barnens skratt.

Sitter på stranden och njuter av tidlös tid. Värmande sol. Svalkande hav. Sälta på huden. Sötma i hjärtat. En blandning av sött och salt. Där håller man sig flytande genom att tankarna vattentrampar. En somrig dag där allt bara per automatik bara flyter på. Ingen kraftasträning behövs. Packat med mig. Tagit mig till en klippa. Väl på plats bortom all stress. En vardag som innebär harmoni. Dagarna kan ägnas åt att iakttaga familjer. Tjuvlyssna på konversationer. Studera badskygga vid bryggan. Stå på vakt för brännmaneter. Små prata med badgäster i plurret. Lyssna på Sommar i P1. Låta en bekant slinga spelas i timtal i lurarna.  Lyssna på vågor och barnskratt. 

Där är det nya i min tillvaro. Jag hör barnskratt. Ser familjer. Som den Linni utan någon som helst intresse för barn, har dessa aldrig nått mig förutom då de stört. Helt plötsligt fångar allt med familjeliv min uppmärksamhet. Studerar diskret föräldrarnas samspel kring barnen. Hur barnen kommunicerar med varandra. Hur föräldrarna och barn samexisterar. Gravida magar och relationer passerar min väg då nära vänner är mitt i den processen. Tänk vad ens närmiljö påverkar den egna utvecklingsprocessen. 

Intressant är att jag den senaste tiden lagt fokus utanför mig egen överlevnad. Mina egna reflektioner. Min egen utveckling. Börjar känna att jag är hel nog att kunna lyfta blicken mot andra. Omvärlden. Jag känner för första gången att jag har så mycket att ge. Kärlek så att det räcker till mer än mig. Jag omvärderar även mig själv i förhållande till andra. Intressant. Misstänker att krisens frukt börjar skördas?

När man tror att man har koll på en kris, då kommer överraskingen. Kanske belöningen i oväntad förpackning. Livet. Man kan inte mer än ler.

Ha en bra dag!

KRAM