Jag kan resa mig ur allt

Jag har fastnad för en stark låt, https://www.youtube.com/watch?v=rMTfM28wAf8 Den drar fram urstyrkan. Den driver fram med makten att påverka. Ingen är under någon annan kuvad. Ett liv. En människa. En vilja. En kraft. Ingen är starkare än den inre styrka var och en har. Kärlek växer ur askan. Näringen finns ibland i det som trasats sönder. I det nermalda. Snudd på förgjorts. Slår rötter ner i betongen. Starkare än någonsin växer sig livet. Kärleken blommar. Den som väcker liv, det är den egna människan. Jag väljer var jag ställer mig. På vilken plats. För mig. Kärleken har en väg men inget namn. Min kärlek är du som ändrade ordens betydelse och mening. Jag väljer att se att den personen är jag. Även om övertygelsen om att du väckte tanken i mig. Lärde mig vad ovillkorlighet är. Målade kärlekens tavla synbar för mig att betrakta. Se stukturen. Reflektera färgerna. Känna känslan. 

Men jag är den som reser mig, för mig. Ur allt. Men min kärlek är du. Vackrare låt har jag aldrig hört. Italiensk. Kärlekens språk. Det vackra med sång. Musik, Text. Det är du inte ens behöver förstå vad som faktiskt sägs. Vilka instrument som spelas. Språkets uppbyggnad. Den melodiösa kompositionen talar sitt egna språk. Jag blev trollbunden. Tagen av kraften. Känslan. Viljan att fara med vinden som med kraft svepte in över mig. Jag vill blir förd av den musiklaitet som här bestämmer stegen, farten och riktningen. Pardans. Kizomba. Total tillit till den som leder. Hänger mig till den famn som omfamnar i en nära dans med känsla.

Nu, mina kära Matdagbokar, Nu är jag i Nuet! Känner mig mer levande än vanligen i skrivande stund. Nu, Nu, Nu, Nu är jag levande. 

Önskar er ett Nu värt att våga känna in.