icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2579529
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
26 juli 2011 22:34

Jag lyckades inte lyda ögonlocken...

[KURSIV]så här sitter jag i min soffa med mina tankar utan sömn i sikte. Idag frågade CC om hur jag märkte att jag går ner. Ja, jag sa jag vet inte. Egentligen tror jag inte att jag märker det så där riktigt... Har grunnat på det det där under eftermiddagen och kvällen. För min egen skull tror jag att det är bra om jag faktiskt försöker reflektera över förändringar och saker som visar på viktnedgång. Kanske kan detta medför att hjärnspöken och inbillad viktuppgång i tid och otid kan avhjälpas med uppmärksamhet kring vad som faktiskt förändras. Så listar: [PUNKT]Mina annars hårt åtsmitande trosor sitter riktigt illa och saknar passform. [PUNKT] Mina krympa-ur-byxor som har trasig blixtlås och med udda knappar sitter med loosefit över rumpa, mage och lår. [PUNKT] Mina nyckelben är synliga med blotta ögat [PUNKT] Mina blodsockervärden är riktigt bra i jämförelse för 20 kilo sedan. [PUNKT] Jag har inte längre värk i mina armar. [PUNKT] Jag förflyttar mig med betydlig lätthet. [PUNKT] Jag har gått från storlek 50 till 42/40 [PUNKT] Tröjor i storlek S sitter bättre på mig. [PUNKT] En top som tidigare satt som en smeck sitter så att jag näst intill ser lite våpig ut - använder det inte mer framöver, max i egenskap av nattlinne :P [PUNKT] Trosor som jag inte kunnat ha på år sitter nu bekvämt. [PUNKT] Bh-storleken har minskat :(. Fick i alla fall vara storbystad i några år och det är alltid något. [PUNKT] Människor på arbetsplats, vänner och familj - oavsett hur ofta vi ses så kommenterar samtliga min viktnedgång och dess framgångar. [PUNKT] Mitt armbandsur sitter på utan att vara smärtsamt eller fastna i armen. [PUNKT] Mina ringar börjar sitta löst och en del har återfått sin ordinarie finger att pryda. [PUNKT] Celluliterna har minskat och när nästan borta, ja i alla fall kraftigt reducerade till mängd och storlek (!) [PUNKT] Jag blir inte lika varm ändock svettig.. [PUNKT] Jag är smidigare i kroppen. Ja, det var många punkter som innefattar bevisligen att viktnedgången sker och att jag egentligen noterar den. För mig är det inte en bedrift att gå ner 20 kilo då jag ser det som givet att gå ner 20 kilo för att kunna gå ner totalt 44 kilon. Jag är så målmedveten att inte ens mina belöningar gör att jag känner mig duktig. Fast det gör dem egentligen, dem gör mig väldigt glad att jag nått ett delmål. Mina krympa-ur-byxor använder jag trots att jag borde köpa ett par hela, men det är något tillfredsställande att traska omkring i dessa byxor. Det faktum att dem sitter lösare och lösare och sämre och sämre gör det till en sport. Mina förra byxor hade jag tills dem ramlade av. Jag har för avsikt att använde dessa också tills dem ramlar av mig. Min krympa-i-klänning (nyårsmålet) ger mig en morot då jag går och provar och ser hur dem sitter lite då och då för att ha ett fysiskt mål att sträva efter. Det faktum att den är köpt för nyår och för att jag kommer bära den första gången när jag kommer i den, det är också en tillfredsställelse i sig. En morot. [FET]Jag tackar er kära matdagboksvänner som gör mig uppmärksam på att jag faktiskt gör något bra. Hade inte ni, vänner och släkt sagt det så hade jag aldrig sett det. TACK för att ni finns![/FET] Jag tror att om man sätter sig för något så kan man ro det i land. Jag kommer att ha gått ner nästan hälften av min totalvikt som tjockast (på vågen noterat) - det kommer jag se som en bedrift. Jag hoppas att jag kommer att vara stolt över mig själv. Men framför allt hoppas jag att jag kan älska mig själv mer än jag gjort när jag vägde 50 kilo före utmattningen. Utan skev kroppsuppfattning. Utan ätstörning. I stället veta att jag inte är fet vid den vikten. För nu vet jag hur det är att vara tjock - och det hoppas jag kunna dra nytta av vid min egen självbild och syn på min kropp som normalviktig vid mitt mål! PEPP till er alla - och tro på er själva, då kommer ni att ro det i land - för det är ni alla värda, oavsett vilket hälsosamt mål man strävar efter. Nu säger jag godnatt igen och hoppas att slockna på stuts, då klockan ringer 05:00. KRAM[/KURSIV]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.