Känsla måste gå före prestation...

[KURSIV]vad det än gäller måste jag alltid lyssna på känslan och bibehålla denna trots att jag faktiskt presterar något som går att mäta. Under hela min morgonpromenad har jag velat i tanken huruvida jag ska skriva ner stegen dagligen för just morgonpromenaden eller inte. Belöningen vore att se morgonens steg i matdagboken och uppfylla en belöningskänsla. Dock känner jag mig själv för väl, jag kommer att vilja tassa fler och fler steg tills jag är helt uppslukad av prestationen i steg och känslans av välmående utesluts. Jag mår bra, blir lycklig och känner vällust när jag promenerar oavsett vilken tid på dygnet. Dock känner jag mig lite extra duktig och tankarna samlas inför en pluggdag under själva morgonpromenaden. Jag tror att den känslan får vara min belöning istället. Däremot ville jag bevisa att jag just idag gått på morgonpromenad genom att lägga min stegräknare med den ynka stegen på frukosttallriken ;) Det är så lätt att jag förvandlar känslan till prestation och prestation till stress och sen är det inte så roligt längre. Nej, 2011 då ska jag minsann spöa skiten ur stressen, stressorerna och kämpa mot att bli stressfri! Nu min halva scones sen i lördags och te till. Känns mer som brunch men men, så får det vara en dag som denna när sömnen varit bristfällig. Tillskillnad ifrån många andra sena frukostar så har jag idag traskat en runda. [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.