Kärlek mättar alla magar

En liten tillsymmelse till kärlek. Lite värme. Liten tanke. Omtanke. Det mättar den hunrige. Törstar inte varje människa efter läskade kärlek. Huttrar inte var och en om värmen i omtanken inte är närvarande. Barn. Unga. Vuxna. Mitt i livet. Äldre. 

Tänk hur mycket älskade föräldra med värme kan komma undan med så länge barnen känner sig ovillkorligt älskade? Hur mycket mildare. Hur mycket närare. Hur mycket varmare tillvaron ter sig än om allt varit svart-vitt, men straff och belöning. Tror att framgångsfaktorn i samspelet med människor är att våga älska dem. Samtdigt som att själv vara under ständig förändring. Att ha så mycket tillit till möjlighetens potential i var och en att det finns utrymme för ständig omvärdering av sina egna värderingar. Ifrågasättande av sig själv och sitt varandande ställt mot sitt tyckande i förhållande till den föränderliga verkligheten. Att utvecklas med sina medmänniskor. Att växa i motgångar. Att krypa närmare varandra när det blåser hårt och kallt. Att möta världen med en öppen famn när alla bitar faller på plats. Levande. 

Rätt är rätt. Fel är fel. Kanske kan fel ibland bli rätt. Och rätt kan samtidigt bli fel. Det fina i en kärleksfull tillvaro med utrymme för att vrida, väna och vricka på varenda pusselbit. Fila till. Passa till. Då blir livets motiv så mycket mer levande. Vackert. Ständigt nya motiv, färger och djup.

Jag känner mig mer älskad än någonsin. Känner hur en stor famn omfamnar ovilkorslöst i en tillvaro där inget är enkelt. Där hjärtat krasar. Där bitarna fallit ner på marken nedanför. Nog skall tiden kunna pussla ihop ett helt hjärta med förmåga att bulta för livet. Slå för kärleken. Ett fransat älskande har fått mig att omvärdera. Mig. Dig. Dem andra. Vänskap. Kärlekens olika skepnader. Medmänniskor. Samspelet. Relationer. Respekten. Allt.

Tack för att jag vågade mig ut. Gav allt. Ångrar inget. Mitt hjärta blöder men först nu känner jag hur kärlek kan vara. Hur mycket den smärtar. Hur mycket jag saknat den här känslan. Då jag inte matats med kärlekens välling. Ovillkorlig puré. Först nu ser jag vad äkta är. Alla människors magar mättas bäst av kärlek. Sen livets måltid. 

Fast, inför dans behöver jag äta något mer än så :) Kram