Kompissinne

[KURSIV] Jag har alltid haft ett gott kompissinne. Lätt att finna vänner. Utan att ena leta finner de mig. Framför allt är jag lite av en naturbegåvning på att finna fantastiska vänner. Riktiga vänner. Fina vänner. Jag har en egenskap som gör att jag kan läsa av människor, situationer och karaktäristiska på vad som innefattar en genuin människa. En fallenhet för att känna intuitiv vad som är bra och dåligt i kompisväg. Jag har alltid vetat att något inte stämmer i de fall jag släpat på energikrävande kompisrelationer. Icke fungerande vänskap har noterats, bara att jag inte velat kännas vid faktum. Men jag har alltid någonstans vetat. Vänskap. Jag sållade bort de icke fungerande, de som inte genererade ett utbyte eller som dränerade mig. Har lärt mig att sätta gränser, att inte kompromissa bort mig själv liksom att inte acceptera vad som helst. Jag är en god vän, jag har goda vänner. Jag har lärt mig att se vänner om är värda min vänskap liksom att våga välja bort. Om jag kommit så långt i mina vänskapsrelationer och har ett så pass gott kompissinne som jag faktiskt har tillskrivits mig själv av mig - borde jag inte ha lysande förutsättningar för att finna en pojkvän som är bra för mig då? Med den tanken säger jag Godnatt för ikväll! [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.